Vägen neråt

2010-03-16T08:32:00.004+01:00

Framtiden börjar här och nu!

2010-03-16T08:23:00.003+01:00

Hå hå ja ja. Man får väl i alla fall lov att säga att jag är bra på att stå still i vikt, även om jag suger på att gå ner i vikt... Har inte ahft tid och ork med den här bloggen på ett bra tag, och inte ägnat mgi över hövan åt viktnedgång heller för all del, men så i måndags ställde jag mig på vågen hemma. 87,7 kg visade den. Idag är det vecka 11. Min senaste registrerade vägning var från vecka 6. 87.7 kg.

Kunde knappast vara mer lika va?

Känner mig lite uppgiven. Har ingen lust. Fast det är ju det där eländiga att ingen annan kommer att gå ner några kilon åt mig, jag måste ju göra det själv. Åh, motivation. Ack, motivation.

2010-02-09T08:21:00.002+01:00

Kom på att jag vill säga nåt positivt också, och det är att jag faktiskt har kommit igång med regelbunden träning igen. Var ute och åkte längdskidor, ca 1 mil, i lördags. Jympa i torsdags och igår, och det ska bli på torsdag igen. Nån enstaka gång kommer jag mig för med att köra lite pilates hemma på vardagsrumsgolvet. Det hoppas jag att jag kommer mig för med oftare.

Och så cyklar eller går jag till jobbet tre dagar i veckan (jobbar bara tre dagar i veckan just nu, men de andra dagarna blir det ju oftast nån promenad eller liknande också).

Det finns hopp om livet och viktminskningen. Trots allt.

Och det bliv inget godis eller onödigt sötsaksätande åp hela dagen igår. Pluspoäng till mig!

2010-02-08T14:07:00.002+01:00

Shit. Vad fel det går. Upp, upp, upp. Och vems fel är det? Mitt!

Jag är inne i en dålig svacka. Eländes elände. Vart tog motivationen vägen?

Och nu vill jag gå till kiosken och köpa godis. Fast jag tänker inte göra det, men jag vill.

Ok, ett kortsiktigt mål som jag faktiskt SKA klara av: Inga sötsaker what so ever förrän till helgen (då vi ska till makens farmor som är 90 år och ändå serverar hembakta kakor, bullar och efterrätter från morgon till kväll...).

Inga sötsaker sa jag!

Det låter säkert ohyggligt banalt för vem som helst annars, en just nu mitt i min dåliga svacka känns det riktigt svårt att hålla det, men jag kan klara av det, jag ska klara av det.

Hoppas det går bättre för er andra därute!

Filosoferar

2010-01-26T13:10:00.002+01:00

Jaha. Då gick det åt fel håll igen då, årets tredje vecka. Nåja, inte så förfärligt mycket, men varje gram upp är ett gram för mycket när det är ner jag vill. Skönt att se att vägningen v 4 visade på ett minus igen, men alldeles för litet.

Fast det förvånar mig inte att det inte går snabbare neråt. Jag vet att jag har ätit fel. För mycket. För ofta. För onyttigt. Pizza, kladdkaka med vispgrädde, smågodis, läsk... det är sånt som funnits med i min meny de senaste två veckorna. Och på tok för lite träning. Och för stressigt med en massa andra åtaganden. Och så kan vi ju inte ha det!

När jag blev gravid (då, för snart ett par år sen) var jag på "kostinformation". Barnmorskan jag pratade med berättade för mig att det inte var bra för mig att äta fett och socker, samt att jag borde röra på mig mera. Som om jag inte skulle veta det. Jag tror att det inte finns någon som *vet* så väl som vi tjockisar vad som inte är nyttigt och bra för oss. Jag tror inte att fetma och övervikt handlar om okunskap. Jag tror att jag skulle kunna sätta ihop en grymt nyttig kostplan om jag bara ville.

Men det är stor skillnad på att veta och att göra. Stor. Huge! Det är andra krafter som är i omlopp. Jag förstår med min hjärna på ett plan att jag inte ska äta den där snickersen till eftermiddagskaffet. Ändå gör jag det. Min hjärna, samma hjärna!, fattar beslutet åt mig att äta. Ändå. Hur dumt som helst.

Nåja. Idag är en annan dag. Jag tar tag i mig själv igen, och börjar om. En gång till. Det är aldrig för sent att börja om! Framtiden börjar här och nu. Igår är igår.

Nytt år, nya möjligheter, nya tag!

2010-01-11T09:18:00.002+01:00

Det är märkligt. Efter två och en halv veckas julfirande med ohämmat intag av både mat och godis och efterrätter ställer jag mig på vågen och inser att jag faktiskt inte har gått upp. Det är märkligt! Och värt att vara tacksam över.

Jag ser det som en rejäl sporre att ta nya tag och fortsätta jobba mot mina mål under våren. Härligt! Började faktiskt med ett långt pilatespass igår, så idag har jag träningsvärk i axlarna. Och idag tog jag en förhållandevis rask promenad på ca en halvtimme till jobbet. Det känns som en bra början!

Maken och jag har även börjat prata lite smått om ett syskon till sonen. Inte riktigt än, men det är hög tid för mig att jobba ner vikten. Jag vill vara normalviktig om vi ska försöka få ett syskon. Därför tidssätter jag mitt mål att komma ner till 75 kg till midsommar! Det är ungefär ett halvt kilo i veckan. Det är möjligt!

Kom igen, nu kör vi!

Julstress

2009-12-07T07:49:00.003+01:00

Är det bara jag eller är det fler som känner av att tiden inte räcker till - till något?! Hur hinner man blogga, läsa bloggar, facebooka, twittra...

Hinner inte tänka på viktnedgång. Förlitar mig på att jag faktiskt cyklar varje dag till och från jobbet, och i stort sett var jag än ska, och så äter jag mindre portioner. Mer än så hinner jag inte mickla med vikten. Vi har inte hunnit storhandla på jättelänge, så nu äter vi det som finns i frys och skafferi, vilket leder till mycket pasta och en hel del frysta köttbullar... Och så lite lussebullar så klart. Men jag har varit ganska duktig på att ta med lunchlåda hemifrån istället för att äta den feta restaurangmaten i alla fall.

Lycka till alla ni som kämpar på där ute!

Det går upp och det går ner

2009-12-01T07:58:00.004+01:00

Både vikten och motivationen går upp och ner.

"Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, och den startar på ett kick, det är en makalös manick..."

Ibland känns det så, fast så värst makalös vet jag inte om jag är. Inte på nåt positivt sätt i alla fall. Det känns som att jag virrar fram utan något tydligt mål, och även om jag har en radda mål (som går att läsa till vänster om blogginläggen) så känns de inte alltid "på riktigt".

Jag vet inte. Jag är nog trött. Maken och jag är visst inte så bra på matte, för vi har precis ändrat på hur föräldraledigheten ser ut. Jag ska jobba 75% och maken 40%. På nåt sätt ska det leda till att sonen får 100% förälder hemma. Fast sist jag räknade var 25 + 60 bara 85... Det innebär att jag jobbar lååååånga dagar de tre dagar i veckan när jag jobbar. Och då blir man trött.

Och när jag är trött tryter motivationen.

Ett plus vid senaste vägningen gjorde det ju inte direkt roligare.

Men snart är det jul och lite gemensam ledighet i familjen. Efter årskiftet rättar vi till procenten, så det här ska nog gå vägen ändå. Och för motivationens del... tja... nyårslöften handlar väl av tradition om att "skärpa till sig" vikt- och matmässigt? Men nu tar jag en dag i taget och så får det gå som det går. Oavsett om det är upp eller ner eller hit eller dit.

Fredag

2009-11-27T08:01:00.002+01:00

Jag tog mig faktiskt i kragen och ryckte upp mig lite grann igår. Var visserligen seg hela dagen på jobbet, men när jag hade kommit hem och fått lite kvällsmat av maken pallrade jag mig iväg till jympan, och det var riktigt roligt igår igen. Och jisses vad stark jag var! Armhävningar och situps gick hur bra som helst, och jag hade massor med energi på konditionslåtarna. Kul!

Sen kom jag hem och stöp i säng och nog känns det redan i kroppen att jag tog i lite extra igår, men det är ju bara bra. :-)

Fuskvägde mig i morse också. 85,8 kg visade vågen. Om det håller till min "riktiga" vägning på måndag blir jag jätteglad! Då har jag ju äntligen gått ner mer än 5 kilo från starten! Fast det är ju alltid lite svårt att hålla i över helgen... ska baka lussekatter i morgon, och jag MÅSTE smaka dem när de är nybakade. Det är brottsligt att inte göra det. Vi får väl se på måndag vad resultatet säger.

Kram på er alla! Hang in there!

Umpf!

2009-11-26T07:58:00.002+01:00

Jag har återfått livsandarna nu, och har faktiskt även jobbat ett par dagar den här veckan. Det är INTE roligt att vara sjuk. Fast det är just nu inte så roligt att vara frisk heller. Humöret är sannerligen inte på topp. Det är dessutom "den där" veckan just nu, och jag känner mig uppsvälld och plufsig och less.

Hur gör ni för att motivera er när regnet öser ner och det är mörkt och allt man vill är att krypa upp i soffan under en filt med en stor godispåse i handen?

Sjuk igen

2009-11-23T11:49:00.002+01:00

I fredags hade jag världens huvudvärk. I lördags knöt sig magen och jag ägnade dagen åt att springa mellan säng och badrum... Hualigen! Nu är jag på fötter, men känner mig lite urlakad. Och de enda jag lyckades få i mig under helgen var cocacola och choklad... jättenyttigt.

Ja ja, det där med viktminskning kändes helt oviktigt när kroppen helt enkelt inte ville vara med längre. Nya tag när jag blivit ordentligt frisk. Nu tillbaks till sängen en stund.

Gårdagens träning

2009-11-20T08:40:00.003+01:00

Jodå, jag pallrade mig iväg till gympahallen i hällregn och mörker igår kväll. Det var bra. En av de roligaste ledarna. Jag kände mig spänstig och stark, men samtidigt märktes det på konditionen att jag har varit sjuk. Under en av de mer intensiva konditionslåtarna fick jag en hostattack och behövde gå åt sidan en stund, men det gick över och jag hängde på ända in till slutet av passet.

Det är roligt att träna när jag känner att jag orkar hänga med och ta ut övningarna, och nånstans finns det nog en liten tävlingsinstinkt även hos mig. Nog är det lite skönare att se att mina höga knälyft är liiite högre än grannens... :-)

Det sura med det hela var att passet innehåller väldigt mycket hopp, och jag trampade lite snett vid ett tillfälle, så idag känner jag av min gamla fotskada igen. Fast väldigt lindrigt. Det är nog inget att oroa sig över.

Att träna eller inte träna - det är frågan!

2009-11-19T12:55:00.002+01:00

Host host snörvel snörvel inleder jag dagens inlägg med. Ikväll är det dags för träning igen. Hur är det egentligen - är det bra att träna när man är/precis har varit sjuk?

Jag är sugen på att träna. Det känns som att det var länge sedan. Just nu känner jag mig förhållandevis pigg.

Riskerar jag att bli sjuk igen om jag kör på ända in i kaklet och kombinerar första dagen tillbaka på jobbet med ett träningspass efter jobbet? Eller hjälper fysisk aktivitet till att mota undan skiten så att jag blir ännu piggare i morgon?

Sjuk

2009-11-18T15:25:00.003+01:00

Har varit hemma från jobbet ett par dagar nu. Känner mig betydligt bättre och räknar med att gå till jobbet i morgon igen. Övriga familjen har också varit sjuka i flera dagar. I morse kände jag mig tillräckligt pigg för att komma ihåg att ställa mig på vågen. 86.6 kg visade den. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Å ena sidan har jag ju mått dåligt och ätit betydligt mindre mat än normalt, men å andra sidan har jag fått i mig mer onyttigt småätande istället... och knappt varit utanför dörren och rört på mig. Så jag låter resultatet den här veckan vara det det är, och så får vi se nästa vecka om det är upp eller ner.

Fredagsfika

2009-11-13T15:34:00.002+01:00

Ett felaktigt lunchbeslut (gick på restaurang istället för att äta min medhavda matlåda - och restaurangmaten var riktigt äcklig så jag åt pyttelite) i kombination med tröttheten ledde till att jag nyss har mumsat i mig både bulle rulltårta när kollegan bjöd på fredagsfika. Det var gott.

Jag ser fram emot att äta RIKTIG mat till kvällsmat om ett par timmar.

Fredag

2009-11-13T08:41:00.002+01:00

Idag är det fredag och jag är trött. Trött för att jag har sovit dåligt alla nätter den här veckan - sonen har varit ovanligt orolig och vaknat snudd på en gång i timmen. Det känns!

Dessutom har jag haft fullt upp under kvällarna - jätteroligt med besök av både släkt och vänner ett par av kvällarna, men att inte bara få sitta en stund i soffan och softa tar också på krafterna i längden. Och så hade vi ju hela tjocka släkten på besök i helgen som gick eftersom sonen fyllde ett år, så jag inledde ju veckan med att vara lite sliten.

Ser fram emot en lugn fredagskväll, men först ska jag ta mig igenom arbetsdagen. Jag vet redan att jag kommer vara gräslgt godissugen efter lunch, socker hjälper ju till att mota bort tröttman...

Hur gör ni för att hitta energi att orka resten av dagen utan att stoppa nåt i munnen? (förutom normal mat förstås)

Fryser

2009-11-12T10:37:00.003+01:00

Sitter vid mitt skrivbord på jobbet och fryser. Värmen står på för fullt i rummet, men kylan utifrån tränger ändå in genom väggarna. Och jag tänker att en kopp varm choklad med vispgrädde, en sprakande brasa och en värmande filt skulle vara betydligt mer lockande än att sitta här.

Och jag slits mellan att tänka att en promenad på lunchrasten vore bra för att man får upp värmen om man rör på sig, men samtidigt känns en promenad på lunchen fullständigt utesluten när det är mörkt, kallt, ruggigt och fuktigt. Brrr.
Fast kontorslokalerna spänner över ganska många kvadratmeter... en lunchpromenad inomhus kanske skulle kunna funka? Hej våning fyra!

Innersta hålet

2009-11-11T09:00:00.005+01:00

Idag smygvägde jag mig igen. 86.7 kg. Det går neråt fortfarande. :-)

Igår kväll var jag på styrelsemöte i 3,5 timmar i kyrkan. Segt! Som vanligt var det fika mitt i, med kaffe/the och wienerlängd OCH äppelkaka. Jag drack the och var nöjd med det. Och lite stolt över mig själv som stod emot frestelserna.

Idag när jag klädde på mig drog jag åt skärpet i kjolen, och letade efter hålet att stoppa piggen i. Hittade det inte och var tvungen att kolla. Jag försökte spänna åt skärpet INNANFÖR det innersta hålet! Och jag som väl aldrig ens har använt det innersta hålet! Nu brukar jag visserligen ha just det skärpet i mina jeans och kjolen idag är tunnare än jeans, men ändå! Innersta hålet! Dags att ge sig ut och shoppa nytt skärp. :-)

Det var ett roligt bevis på att det faktiskt händer positiva saker med min kropp. Pepp till alla er där ute som kämpar!

Det här har ju ingenting med nånting att göra!

2009-11-10T07:35:00.002+01:00

Idag har jag skärp i byxorna. De sitter bättre då!

Gårdagen var en bra dag med träning och bra mat. Det enda lite sämre var att jag åkte bil till och från jobbet, men det hade med vinterdäcksskifte att göra. Normalt brukar jag cykla och det tänker jag fortsätta med tils det ligger ett lager snö på cykelbanorna, och då får jag väl gå istället.

För ett par år sen jobbade jag mellan jul och nyår, men det var det i stort sett ingen annan som gjorde så kommunen hade prioriterat ner snöplogningen i det här kontorskvarteret. Det snöade tokmycket en natt. Jag hade cykel. Det tog mig ungefär fem gånger så lång tid som vanligt att ta mig till jobbet eftersom jag var tuvngen att släpa cykeln i snödrivorna. Sen dess har jag bestämt att det gå snabbare att ta sig fram i mycket snö utan en cykel att släpa på. Bara så att ni vet. :-)

En bra dag!

2009-11-09T13:53:00.004+01:00

Har nyss varit och tränat igen. Ledaren för måndagsjympapasset, Karolina, är så himla bra. Det är lätt att ta i lite extra, och så skönt efteråt när man är alldeles trött i kroppen, men ändå full av energi. Kul!

Och en annan rolig sak är att jag saknar ett skärp till mina byxor. De satt jättebra när jag köpte dem i somras, men nu är de allt lite stora i midjan och kasar gärna ner lite grann så jag ofrivilligt visar troskanten... Sånt är ju också kul! (Idag har jag en ganska lång t-shirt, så jag visar egentligen inte alls troskanten, bara om jag samtidigt drar upp tröjan...)

Ettårskalas

2009-11-09T09:18:00.003+01:00

Sonen fyllde ett år i går. Kalas! Hela helgen. Det började i fredags med att kusinerna kom till kvällsmaten. Sen dök farmor och farfar och gammelmoster upp, och dagen efter kom ytterligare tre personer. Sonen fick för mycket uppmärksamhet och kunde itne hantera det utan slängde sina oöppnade födelsedagspresenter i väggen och grät en stund, men när han lugnat ner sig åt han tårta med god aptit. Det gjorde hans mamma också. Och chokladbollar, och marängsviss, och massor med mat och annat gott. Och knappt en enda promenad på flera dagar.

Hans mamma tänkte att sonen fyller faktiskt bara ett år en enda gång i livet. Grattis Albin, min fina fina pojke!

(Han ser lite sur ut på bilden, men det är nog mest för att han inte fick leka med mobilen som jag anvnäde för att fota honom med... )

Pizza som migränmedicin

2009-11-06T12:34:00.004+01:00

Migränen släppte aldrig taget helt och hållet i går. Den satt till och med i fortfarande när jag vaknade i morse.

Igår köpte jag saltlakrits på eftermiddagen. Det smakar aldrig så gott som när jag har migrän. Undrar varför egentligen... det salta kanske?

Idag föll jag för frestelsen och följde med kollegorna som tog en utflykt till stan för att äta kebablunch. Jag gillar inte kebab så det blev pizza för mig.

Nu är huvudvärken faktiskt borta! Tack vare pizzan?! Och det positiva i det hela är att jag faktiskt kände mig mätt efter drygt halva pizzan, och därmed lät resten ligga kvar på tallriken. Så hade jag inte gjort för ett halvår sen. Då hade hela pizzan åkt ner.

Oh la la. One of those days...

Migrändag

2009-11-05T13:52:00.002+01:00

Jobbsocialaktivitet igår kväll (= ett par glas vin) plus bäbis som tycker att hela familjen ska vara vaken mellan 03:00 och 05:00 = migrän.

Jag vill ha chips. Och pizza. Och cocacola. Och lakrits. Och en säng och en kudde. Och tystnad.

Röriga tankar om viktminskning

2009-11-04T08:15:00.004+01:00

Satt och pratade med en bekant för några dagar sedan om viktminskning. Hon berättade att när hon var ung gick hon upp en massa kilon när hon väntade sina två barn, och sen var det hopplöst att bli av med kilona efteråt. Hon levde i princip på sallad, knäckebröd och vatten men vikten rörde sig inte det minsta. Till slut fick hon problem med blodcirkulationen och sökte läkarhjälp. Där fick hon rådet att sluta äta nyttigt. Sagt och gjort, hon gick förbi konditoriet och köpte en påse wienerbröd.

Sen blev hennes diet att äta "vanligt" plus ett wienerbröd (eller vaniljbulle eller liknande) varje dag och kilona började rasa.

Det här var för många år sedan. Hennes äldsta dotter är strax under 20, och idag är den här kvinnan en fullt normalviktig 50-plussare. Jag har nog faktiskt till och med beskrivit henne som smal nån gång. Och hon äter fortfarande wienerbröd, kanske inte längre ett om dagen, men flera gånger i veckan.

Och vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, jag tänker att jag i början av sommaren gav mig själv totalt godisförbud. Under en lång tid höll jag mig ifrån godis och andra onyttighteer. Ingenting hände what so ever på vågen. Till slut kände jag att jag var på väg att ge upp och nu sen en tid tillbaka har jag inte varit på långa vägar lika strikt med godis och efterrätter, och nu har plötsligt nåt börjat hända på vågen.

Jag tänker inte gå in på nåt vetenskapligt resonemang kring detta, men det är lite intressant att fundera på tycker jag, hur kroppen egentligen fungerar. Och om det nu är så att det funkar för mig att ta en bulle till fredagsfikat, en ruta toblerone till måndagskaffet när kollegan bjuder, så då är det väl det jag ska göra! Det känns som bekräftelse på att min princip "man kan äta allt men inte alltid" funkar.

Paltkoma

2009-11-03T13:06:00.003+01:00

Föll för frestelsen och följde med en kollega till lunchrestaurangen som serverade raggmunk med fläsk och lingonsylt idag.

Tänkte då: Gott gott gott!

Tänker nu: Choklad! Choklad! Choklad!

Tjatigt?

2009-11-02T13:43:00.002+01:00

Jag har tränat och har inte ont i foten längre! Tjoho!

Lunchjympa

2009-11-02T11:38:00.002+01:00

Firar viktminskningen med att gå på ett jympapass på lunchen idag. Det var länge sen jag prioriterade lunchjympan. Ser fram emot ett roligt pass! Sen blir det sushi efteråt. Mmmm!

Because I'm worth it!

2009-11-02T09:36:00.001+01:00

Men hörni!

2009-11-02T09:09:00.002+01:00

Jag måste nog börja lita på mig själv. Jag KAN ju faktisk gå ner i vikt. Äntligen verkar jag ha ramlat ner från den där platån när ingenting, ingenting, ingenting händer... Jag får nog sluta tänka varje gång jag ser ett positivt resultat att "det är nog bara vätskebrist, det har gått upp igen i morgon" - det går ju faktiskt neråt för varje vecka, och det är en trend som verkar hålla i sig. Jag kan!

87,1 kg. Minus 3,8 kg från starten. Det är ju jättebra (för att vara jag)!

Och jisses vad peppad jag blir av mig själv att ta i liiiiiite till, liiite extra så att det håller, och kanske går ner ännu mer till nästa vecka.

Mitt första mål, att stadigt ligga under 90 kilosgränsen, det passerade jag ju för ganska länge sen.

Mitt andra mål, att ha ett BMI under 30, passeras.... NU! Hurra!

Nu tar jag sikte på nästa mål, att väga mindre än min man, vi kan säga under 84 kg. Tidsbestämning av delmålen - nej det vågar jag inte ge mig in på. Jag siktar på stabil målvikt till beach 2010, det får räcka! :-)

Långsamt långsamt

2009-10-30T09:47:00.004+01:00

Ibland tänker jag att näääe, det här går ju inte. Det händer ju absolut ingenting med min vikt.

Sen kollar jag här på bloggen och ser mina resultat i vänsterspalten, och ser faktiskt att det går neråt. Det gör det. Inte fort, inte mycket, men det är neråt. Det är bara en vecka som resultatet visade aningens plus istället.

Och även om jag tycker att det går frustrerande långsamt och jag vid varje vägning känner att resultatet inte är mycket att hänga i julgranen - några hekto hit eller dit bara - så kan jag ju faktiskt se så här efteråt att jag har tappat ungefär 2,5 kilo totalt. Och det är ju totalen som är viktigast.

Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är det här jag behöver, den långsamma nergången, för att jag för en gångs skull ska klara av att hålla det. Kanske. Jag vet att det är en god bit kvar till målet, men jag är faktiskt på väg. På väg åt rätt håll.

(Och förresten, vid min fuskvägning i morse visade vågen 87,3 kg, men jag säger som vanligt, det är nog vätskebrist. Vi får se vad vågen säger på måndag.)

Foten - igen

2009-10-30T08:04:00.003+01:00

Den här gången vill jag bara meddela att jag INTE har ont i foten! Jag var på jympa igår, men kände inte av min hälsporre nån gång under passet. Och inte heller efteråt, varken igår kväll eller idag. Jag tror jag vågar säga att det har gått över!

Hurra!

Och intresseklubben antecknar noggrant hoppas jag... :-)

Meh!

2009-10-28T13:22:00.002+01:00

Nu är det eftermiddag. Så där en lagom stund efter lunchen. Och sötsuget sätter in! Jag håller på att bli galen! Sitter och tänker mjölkchoklad, dajm, guldnougat, geisha, schweizernöt, chokladboll...

Hämtar en kopp thé och hoppas att det motar undan suget något.

Tillbaks i kylan

2009-10-28T10:57:00.002+01:00

En veckas sol och bad gör gott för själen. Jag mår bra! Det var härligt att vila ut, äta gott och umgås med familjen.

Nu är det dags för rutiner och nya tag igen. Den här veckans vägning flyttades till idag, onsdag, istället för i måndags (det fanns ingen våg på hotellrummet). Trots efterrätter, mycket friterad mat, en hel del vin, godis och snacks visade vågen minus idag igen, även om det var litet. There is a heaven!

I morgon är det jympa. :-)

Kommentar om veckans vägning

2009-10-19T08:39:00.003+02:00

Hå hå ja ja. I morgon åker vi på en veckas semester. För ett tag sen försökte jag utmana mig själv med att ta hårdare tag så att jag skulle ha uppnått mitt delmål att ligga under ett BMI på 30. Det har jag ju inte lyckats med.

Däremot gläds jag åt att det i alla fall går åt rätt håll. Betydligt långsammare än vad otåliga jag hade drömt om, men faktiskt åt rätt håll. Bra så!

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

2009-10-16T09:52:00.002+02:00

Oftast brukar jag vara väldigt bra på att dricka vatten. Jag har nästan alltid med mig min lilla vattenflaska, och ser till att jag får i mig tillräckligt. Men nu några dagar har det varit stressigt på jobbet, och jag har varit på tusen möten och inte suttit särskilt mycket vid mitt skrivbord, och då har den där vattenflaskan liksom inte hängt med.

Så igår fick jag migrän. Som ett brev på posten.

Idag är det bättre i huvudet. Idag har jag redan druckit en liter vatten (och en kopp kaffe) sedan jag gick upp för fyra timmar sen. Dags att fylla på flaskan igen.

Längtan

2009-10-14T08:17:00.003+02:00

Om en vecka sitter jag på en solig balkong i värmen på Teneriffa och bara njuter.

Jag ska sova länge på morgnarna - så länge som sonen tillåter i alla fall.

Jag ska äta långa frukostar.

Jag ska leka på stranden och vid poolen.

Jag ska åka på utflykter.

Jag ska sitta.

Jag ska gå långa promenader med sonen i vagnen.

Jag ska dricka kaffe på uteserveringar.

Jag ska läsa bok.

Jag ska äta paella och mycket fisk och skaldjur, och dricka lite vin ibland.

Pfff!

2009-10-13T08:45:00.002+02:00

Så visar vågen först ett rejält minus, och jag kommer på att jag ska sätta mig och äta äppelkaka med vaniljglass klockan 21 på en måndagkväll?

Det enda positiva är väl att jag aldrig gick iväg och köpte de där chipsen jag var så gräsligt sugen på. För då hade jag väl ätit dem - också!

Matdagbok måndag 12 oktober

2009-10-13T08:41:00.003+02:00

Frukost: naturell yoghurt, havreringar, vatten

Mellis: Ett par mackor på personalfrukosten, kaffe med mjölk

Lunch: fiskgratäng och kokt potatis i matlåda

Mellis: en liten bit äppelkaka, kaffe med mjölk

kvällsmat: fyra fiskbullar i dillsås, en kokt potatis, några gamla klyftpotatisrester, en liten kycklingfilé (innerfilé), gurka, tomat, sallad, en pytteliten bit chokladruta med kokos, kaffe med mjölk

Onödigt kvällsätande: äppelpaj med vaniljglass, thé

motion: cykel till och från jobbet, kvällspromenad med kompis, bära möbler och kartonger från plan två till källaren

Märkligt

2009-10-12T09:59:00.002+02:00

Måste säga att jag tycker att det är både märkligt och fascinerande... här har jag haft världens slöaste helg med massor med onyttighter. Jag har varit på bröllop, ätit underbar bröllopsmiddag med allt vad det innebär, proppat i mig så mycket smågodis som möjligt under en bilresa på två timmar, svullat med både äppelpaj och kladdkaka, och ingen motion överhuvudtaget (lite dans på bröllopet blev det förstås).

Och ändå visar vågen minus idag på min vägningsdag. Ett ganska ordentligt minus dessutom.

Nog är det märkligt?!

Matdagbok söndag 11 oktober

2009-10-12T09:41:00.002+02:00

frukost: havregrynsgröt, äppelmos, mjölk, en macka, kaffe och thé
mellis: -
lunch: ugnsbakade rotfrukter, paprikakryddad kycklingfilé, tomatchutney, vatten
mellis: kaffe, äppelkaka med vaniljsås
kvällsmat: mer äppelkaka med vaniljsås, kladdkaka med mintchokladgrädde, thé

matdagbok lördag 10 oktober (på bröllop!)

2009-10-12T09:37:00.004+02:00

frukost: havregrynsgröt, krusbärssylt, mjölk, ett par mackor, thé och kaffe

lunch på McDonald: chicken mcnuggets, minimorötter, ramlösa, kaffe

mellis: champagne med salta kex

kvällsmat: rödlökscheesecake med sikrom, skagencanapé och rökt lax, helstekt oxfilé med potatisgratäng och madeirasky, creme brulé, vatten och äppelcider,

mellis: kaffe och chokladcupcake med glasyr, tre vingummin

nattamat: äppelcider, vatten, chilinötter, 2 kokta korvar med bröd, ketchup, senap

nattbilkörningssällskap: en påse smågodis och en coca cola

matdagbok fredag 9 oktober

2009-10-12T09:34:00.002+02:00

Frukost: naturell yoghurt, banan, havreringar

mellis: äpple, kaffe med mjölk

lunch: fläskfilé, stekt potatis, bearnaisesås, sallad, cola light

mellis: kaffe med mjölk

kvällsmat: kokt potatis, fiskgratäng med sejfilé, tomater, purjolök, svamp, matlagningsgrädde, morötter, vatten

Fuskprovning

2009-10-09T10:12:00.003+02:00

I en kommentar till inlägget Skeptisk påpekar Lotta mycket riktigt att jag har sagt att jag ska sluta upp med fuskvägningarna. Det är måndagar som är min vägningsdag, och det är måndagsvikten som räknas. Och det är ju klokt att låta bli att väga vid andra tillfällen, för jag blir ju bara besviken på mig själv om jag väger mer igen sen på den riktiga vägningsdagen. Visst är det frestande att ha lite koll på att/om det går neråt, men en vecka ska man väl kunna klara sig utan den kontrollen... jag ska försöka hålla mig ifrån det i fortsättningen! :-)

Men men, häromdagen passade jag på att prova den där gröna vintagekjolen som jag har som ett mål att komma i. Det är klart att jag visste att den fortfarande skulle vara på tok för liten, men ändå. Jag ville testa om den överhuvudtaget gick över höfterna, för det gjorde den inte för några månader sen.

Det gick! Det fattas fortfarande ett antal centimetrar i midjan tills den går att knäppa, men den gick att dra upp över rumpa och höfter! Hurra! Inte som senast jag provade den och den fastnade en bit ner på låren, eller när jag istället försökte dra på den över huvudet och den hamnade som en liten (stor) korv under bysten... Jättekul!

Kjolen var min mammas. Det är en designerkjol, och hon hade den när hon var på nån jättefin middag för en massa år sen, kungen och Silvia var också på samma middag, och eftersom min mamma inte lever längre har det på nåt sätt blivit lite viktigt för mig att jag ska kunna ha den kjolen på nån fin middag som jag går på! :-) Och det finns ju hopp! När jag väl har gått ner mina kilon så kjolen passar fattas ju bara en inbjudan till en kungamiddag... och de brukar ju ramla in i brevlådan som strössel ramlar av en mjukglass... eller kanske inte. Men den går nog att ha vid tillfällen även när kungen inte är närvarande.

matdagbok torsdag 8 oktober

2009-10-09T08:01:00.002+02:00

Frukost: naturell yoghurt, musli, linfrön, sollrosfrön

Mellanmål: en halv banan, en bit knäckebröd utan nåt på, en kopp kaffe med mjölk

Lunch: kyckling och bulgursallad med hummus, en grov fralla med bregott, vatten, kaffe med mjölk,

Mellanmål: kaffe utan mjölk, en tunn skiva vetelängd (ska skälla lite på personalchefen som köper fikabröd till personalmötena... eller så ska jag skälla på mig själv som äter det)

kvällsmat: pastaskruvar, köttfärssås med champinjoner, vatten

motion: 1 timme jympa (foten höll! hurra!) men bara 5000 steg på stegräknaren

Skeptisk

2009-10-08T08:58:00.001+02:00

Jag fuskvägde mig idag igen. 88,6 kg. Kan jag aldrig tro. Skulle jag väga under 89? Skeptisk. Det är nog vätskebrist "som vanligt". Men men, vi får väl se på måndag när det är riktig vägningsdag.

Appropå hallonbåtar...

2009-10-08T08:33:00.002+02:00

Antagligen är det ingen som har hunnit se än att jag åt två hallonbåtar till kvällsmat igår kväll. Jag brukar själv inte läsa matdagboksinlägg särskilt noga, och det var ju alldeles nyss jag la in inlägget om maten igår och de flesta läser väl inläggen uppifrån och ner antar jag, så därför kan jag meddela igen att jag igår kväll åt två hallonbåtar (efter kvällsmaten bestående av köttbullar och stuvade makaroner).

Ett av mina egna mål är att inte äta godis överhuvudtaget under vardagarna. På helgerna kan det ibland få bli lite extra, men inte på vardagarna. Men vad gör man när maken plockar fram en stor påse plockgodis ur skafferiet och frågar "vad tycker du om det här godiset?"... Man smakar. Som tur var hade han inte köpt en enda av mina favoritgodissorter, utan det mesta såg ganska oaptitiligt ut faktiskt!

Och jag vet inte varför jag åt hallonbåtarna heller. Jag tycker inte om hallonbåtar egentligen. Fast grejen var att han hade köpt godiset i all välmening, och då kände jag mig liksom tvungen att inte bara dissa det direkt. Vi ska ut och åka bil i helgen (bröllopsfest i Stockholm), och jag vet att jag kommer att köra drygt 20 mil på natten mellan lördag och söndag, och då var det jag själv som sa att jag nog kommer att behöva ha lite godis om resten av bilen ska vara full med lite småberusade personer som snarkar och sover, och det är mörkt och kallt och halt på vägarna. Och då köpte maken "provgodis" för att se om sorterna dög, vilket de ju inte gjorde. Nu har vi bestämt att jag ska köpa mitt eget godis till nattkörningen.

Innan vi gick och la oss i går kväll var godiset slut, uppätet av min man only.

Stress är dåligt för hälsan på många sätt

2009-10-08T08:10:00.003+02:00

Känner ett behov av att skriva något mer än bara min matdagbok. Det blir ju lite tråkig läsning för er andra annars... :-)

Jag har kommit in i en ganska stressig period. Efter flera veckors strul och problem på jobbet har vi äntligen kommit igång med fungerande utrustning, fast långt efter tidsplan så nu ligger vi efter (jag jobbar med mjukvarutestning). Det är bara att jobba på och försöka få det avklarat på lite kortare tid än det var planerat. Det leder ju till att de där lunchpromenaderna som jag så gärna går på har blivit nerprioriterade. Det är trist. Nån dag i veckan kan jag komma iväg på dem, men eftersom jag jobbar i ett team där vi alla är ganska beroende av varandra är det krångligt att varje dag vara den som tar långlunch och lämnar de andra i sticket...

Den här perioden innebär också att behovet av att jobba något mer än 8 timmar per dag finns. Under en avgränsad period har jag inga problem med att jobba långa dagar, förutom då att det leder till att träningen blir bortprioriterad. Så fort jag kan efter jobbet skyndar jag mig hem till min lilla familj. Att umgås med min son är viktigt för mig, och det funkar inte för mig att inte ha tid med honom utan att istället jäkta iväg på ett träningspass, så nej, det blir taskigt med träning också när det är stressigt på jobbet.

Och som jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag har en tendens att äta mer när jag är stressad också. Jag går in i nåt slags "moffa i mig"-mode och trycker i mig det jag har i närheten - fort, gärna medan jag sitter och försöker lösa problem. Ju mer jag tänker, ju mer koncentrerad jag är, desto lättare är det att trycka i sig nåt ätbart liksom... Den här veckan har jag klarat det ganska bra för att jag inte har haft tillgång till nåt ätbart direkt. Och det är väl så jag får se till att ha det, men jisses vad jag kan vara sugen på en chokladbit när vi sitter i testlabbet och felsöker programkod... Som tur är har jag åtta intensiva arbetsdagar framför mig (med risk för att det även kan innebära lite helgjobb nästa helg), sen har jag en veckas semester. Då åker vi till solen och jag ska äta nyttig medlehavsmat i en vecka, och bara lite efterrätter. :-)

Matdagbok Onsdag 7 oktober

2009-10-08T08:07:00.002+02:00

Frukost: naturell yoghurt, banan, musli, vatten

Mellanmål: 1 smörgås med bregott och ost, kaffe med mjölk

Lunch: ris, kyckling- och grönsaksgryta med kokosmjölk och röd curry, vatten

Mellanmål: kaffe med mjölk, en liten bit banan

Kvällsmat: köttbullar och stuvade makaroner, vatten, två hallonbåtar

Motion: 9500 steg på stegräknaren

Matdagbok tisdag 6 oktober

2009-10-07T08:06:00.004+02:00

Frukost: Naturell yoghurt, havreringar, ett glas vatten, en halv banan

Mellanmål: En macka med bregott och ost, det där mörka supergoda brödet från måndagsfrukosten på jobbet fanns kvar..., kaffe med mjölk,

Lunch: tomatbaserad fisksoppa med en liten klick creme fraiche, ost och skink toast, vatten, kaffe med mjölk

Mellanmål: kaffe med mjölk, 1/4 banan

Kvällsmat: fiskpinnar, potatis, sallad med morötter, gurka, tomat, majs, paprika, vatten

Motion: 11 579 steg på stegräknaren

Matdagbok Måndag 5 oktober

2009-10-06T07:50:00.005+02:00

Frukost: naturell yoghurt, en halv banan, havreringar, ett glas vatten

Mellanmål: personalfrukost på jobbet = två mackor mörkt grovt bröd (fast ganska sött) med bregott och ost, kaffe med mjölk

Lunch på lunchrestaurangen: stekt bratwurst med potatismos, ketchup och senap, rivna morötter, kikärtor, gurka, tomat, sallad, vatten, kaffe med mjölk

mellanmål: kaffe med mjölk igen

kvällsmat: 8 bitar sushi, vatten

Motion: 13 742 steg på stegräknaren

Dåligt resultat

2009-10-05T08:02:00.002+02:00

Idag var det dags för vägning igen. Föga förvånande visade vågen plus. Visserligen "bara" 0,2 kg plus, men ändå plus. Jag har känt på mig att det gått åt fel håll ett tag.

Och varför blir det så här? Ett toalt minus på 1.2 kg efter fyra veckor (tror att det är ungefär fyra veckor jag har hållit på sen jag startade den här bloggen) är ett USELT resultat.

USELT!

Jag fattar inte vad jag håller på med. Hur svårt ska det vara? Jag måste ju fatta att det är JAG SJÄLV som kan skapa förändring. Det är jag själv som stoppar mat och godsaker i munnen på mig, och det är bara jag själv som kan få mig att stoppa mindre mat och godsaker i munnen på mig själv. Jag blir arg på mig när jag slentrianäter. Det är ju så onödigt.

Fast jag inser också att ju mer stressad jag är desto mer äter jag. När jag kom till jobbet i morse hittade jag godispapper i papperskorgen, och då kom jag på att jag ju faktiskt åt godis i fredags. Det hade jag glömt bort. Jag minns nu att jag var jättestressad då över att en massa saker inte fungerade på jobbet och då tryckte jag i mig godis samtidigt som jag försöka lösa problemen... Så kan jag ju inte hålla på!

Jag tror att jag ska försöka mig på att skriva matdagbok. Det har jag försökt tidigare, men det har itne funkat eftersom jag ytterst sällan hinner koppla upp mig hemifrån på kvällen och att då komma ihåg allt till nästa morgon... men jag gör ett nytt försök. Den här veckan ska allt noteras!

Hatar hälsporre.

2009-10-02T08:01:00.001+02:00

Hatar. Hälsporre. Vill inte ha ont i foten längre.

Var och tränade igår, ett jätteroligt jympapass med många hopp.

Idag kan jag inte gå.

Sa jag att jag hatar hälsporre?

Kom på att...

2009-10-01T09:44:00.004+02:00

...att jag skulle berätta att jag faktiskt frågade min man häromdagen vad hans normalvikt är. "Normalvikt? Tja, så där 80-84 kg" svarade han. Men åhhh, det är ju ett alldeles för stort spann för att jag ska kunna bocka av mitt delmål ordentligt... Ja ja, jag har ju en bit kvar dit ändå, då jag får väl ta en ny koll med honom när jag väl kommer ner till 84.

Jag vet att han varierar väldigt i vikt, han är en sån där långdistanstränare, så han springer marathon och åker vasalopp, och ett normalt löppass kan ligga på ett par mil per gång för honom. Och nu har han precis sprungit Lidingöloppet, och då vet jag ju att han går ner massor i vikt, och sen äter och dricker han upp sig igen, och går ut och kör ett nytt mastodontpass och så där håller det på. Så visst, det är säkert logiskt att han väger 84 ena dagen och 81 nästa, men det kan ju inte jag jämföra mig mot. Han måste ju samarbeta med mig. Han får väl försöka stå still i vikt så jag har nåt att mäta mot! ;-P

joråsåattehh....

2009-10-01T09:33:00.003+02:00

Usch vad jag är dålig på att uppdatera här inne. Jag ska försöka bättra mig. Det är ju mycket roligare med en blogg där det händer nåt...

Vad händer då? Jo, jag jobbar rätt mycket. Har nyss börjat i ett nytt projekt och vi är inne i en intensiv fas just nu. Det lugnar nog ner sig om nån vecka eller så, då hinner jag kanske uppdatera bättre. :-) Och så är företaget med i Korpens stegtävling, vilket innebär att jag måste ut och gå en massa och hinner inte sitta vid datorn och uppdatera bloggen. Och så har jag ju min söte lille son på snart ett år som har kommit in i en fas när han är vaken till rätt sent på kvällarna, så de där timmarna efter att han somnat när man kunde göra vad man ville har liksom försvunnit. Då blir det dåligt med uppdateringar.

Men enough med ursäkter.

Jag är stolt över att kunna meddela att jag i tisdags gick över 18 000 steg, och igår fick jag i alla fall ihop drygt 16 000. Idag ösregnar det så jag är rädd för att den här dagen inte kommer att bli lika bra ur stegräknarperspektiv, men jag ska gå på ett jympapass ikväll, så lite träning blir det i alla fall.

Hur går det med maten då? Det går väl hyfsat. Jag börjar bli lite arg på mig själv för att jag inte lägger in nästa växel och satsar ännu hårdare. Jag tycker att jag är lite slö. Jag äter halvbra, tränar halvdant... nä, det är liksom ingen ORDNING! Och det får vara slut med "hoppsan, det här blev visst ingen bra helg, oj då" - det är ju JAG som vill gå ner i vikt, och jag VILL ju det, då går det ju inte att hålla på och slarva och fuska och hoppsan hejsan... Så, nu säger vi till mig på skarpen: Skärpning Agnetha!

Lycka till ni andra kämpare som läser här. :-)

Kommentarer

2009-09-28T09:37:00.002+02:00

Först och främst vill jag säga stort tack till er som kommenterar ibland! Det är enormt uppskattat! Jag ska försöka bättra mig på att kommentera på era bloggar också, jag tror vi är överens om värdet på stöttning och pepp via kommentarsfältet.

Och så fick jag svar på en kommentar på en anann blogg om att det inte riktigt funkade att kommentera hos mig, så nu har jag ändrat inställningarna på kommentarerna. Det borde funka för alla som vill att skriva nåt nu. Jag har haft lite problem tidigare på en annan blogg med spamrobotar som fyllt upp kommentarerna, händer det här så får jag kanske justera inställningarna igen, men vi prövar så här.

Tack för att ni finns och för att ni ger er till känna! Om jag fuskar blir det så mycket svårare att ljuga för mig själv när det samtidigt innebär att jag ljuger för er också, så det är gott att veta att det finns några som läser det jag skriver. Tack!

Superjättekort rapport

2009-09-28T09:26:00.003+02:00

Har varit bortrest under helgen - inte särskilt bra för viktprojektet. Mer om det i nåt annat inlägg.

Men måndagar är vägningsdag och i morse sa vågen 89,5 kg. Det betyder att jag två vägningsdagar i rad har legat under 90 kg. Det betyder att jag kan bocka av ett av mina delmål! Det betyder minus 1,4 från startvikten. (Bara -0,2 från förra veckan, men jag var rädd för plus efter den här helgen med födelsedagsfirande och släktkalas...)

Hurra!

Nu gäller det att hålla i och ta nya tag så kanske jag snart får bocka av ytterligare ett delmål. :-)

I am on my way

2009-09-24T08:13:00.003+02:00

Och så vet jag att jag har bestämt mig för att bara stå på vågen en gång i veckan för att inte hålla på och hetsa, men jag fixar visst inte det. Ställde mig där idag igen, vilket jag väl kommer att få ångra.

88,6 kg visade den. Jo. Jag var tvungen att kolla två gånger för att se om den visade fel, men nä, det stod 88,6 andra gången med.

Fast jag tror ändå inte på siffrorna. Jag tror snarare att det beror på vätskebrist och... och... ja, vätskebrist. Vågen kommer definitivt att visa mer på måndag, och det är måndagens vikt som räknas. Men det känns ändå som att jag är på god väg att kunna bocka av mitt första delmål! Fast nu ska vi som sagt inte ropa hej förrän vi är över bäcken. Otålighet is my middlename.

Utmaning schmutmaning!

2009-09-24T08:01:00.002+02:00

Oj vad jag kände mig peppad igår när jag skrev hej och hå, jag ska gå ner tre kilo på fyra veckor. Jo, men faktiskt, jag kände mig fullt övertygad om att jag skulle lägga in ytterligare en växel, äta ännu mer nyttigt och röra på mig mer.

Sen gick jag på styrelsesammanträde.

Två portioner päronpaj med vaniljsås senare konstaterar jag att min stegräknare bara visar på 5000 steg på hela dagen igår.

Hej utmaning! Vad bra det går!

Tänkte pusha mig själv lite mer

2009-09-23T13:04:00.003+02:00

Den 20 oktober åker min lilla familj på solsemester i en vecka. Det är fyra veckor dit. Kan det vara möjligt att jag har kommit så långt då så att mitt BMI ligger på under 30 när vi åker? Ner till 87 kg alltså. Ungefär 3 kilo... Det är kanske lite i mesta laget för jag har ju tänkt snitta på ett halvt kilo i veckan, men helt omöjligt är det väl ändå inte?

Nä, nu utmanar jag mig själv! Mitt nya delmål:

Ner till 87 kg, dvs BMI <30, vid vägningen måndagen den 19 oktober!

Eller ja, delmålet har ju funnits där hela tiden, men nu sätter jag lite tidspress på det. Jag brukar vara bra på att jobba mot deadline i mitt yrke, få se om jag klara av det när det gäller min kropp också.

Antioxidanter

2009-09-22T16:07:00.004+02:00

Fredrik Paulún höll ett föredrag om antioxidanter. Det var väldigt intressant. Det här är bra källor till antioxidanter:

grönsaker (tipsade om morot, gärna med skalet på, riven i köttfärssåsen, spenat, och grönkål! och ärtor, tomat)
frukt och bär (granatäpple är bättre än citron... ju mer färg desto bättre. blåbär.)
baljväxter (konserverade svarta bönor är jättebra antioxidantmässigt. är man ute efter GI så är egenkokta bönor bättre än konserverade. )
fullkorn (havregryn till exempel, jättebra!)
nötter och frön (koka havregrynsgröt med linfrön, smaksätt med ett par katrinplommon och du har en antioxidantbomb!)
rotfrukter (oj, här skulle det stå morot)
kaffe, te, rödvin (ett glas rödvin räcker, sen börjar de negativa effekterna av alkoholen ta över, snabbkaffepulver är förkastligt, men bryggkaffe eller espresso spelar ingen roll, grönt te är marginellt bättre än svart te)
kryddor, örter, kakao (ta gärna en bit mörk choklad om dagen, tar man många fler blir det för mycket kalorier, ingefära, vitlök, chili och kanel är jättebra kryddor med höga halter av antioxidanter)

Den läskiga vågen

2009-09-22T15:49:00.004+02:00

Ok. Jag har ju sagt tidigare att det faktiskt är väldigt lätt att lura sig (mig) själv och tro att så länge man (jag) inte pratar om det så är det ingen som vet. Men så är det ju inte. Elefanten i vardagsrummet kanske ni känner till?

Hur som helst så skrev jag ju nyss att jag faktiskt till slut vågade mig på att ställa mig på den där läskiga vågen. På jobbet. Med massor av folk runt omkring! Och med en en snygg, vältränad kille som skulle förklara resultatet för mig... Det tog en stund av tvekan, men till sist kom en kollega, Fredrik, som är befriande öppen men genuint godhjärtad, fram och konstaterade "det är ju inte precis så att du kommer att se annorlunda ut bara för att du ställer dig på vågen. Du kommer ju inte svälla ut till dubbla storleken bara för att du får ett papper på utgångsläget som du kan använda som jämförelse sen nån gång, eller hur?". Och han har ju rätt. Så då gick jag fram dit och sa att jag ville testa.

Visst rodnade jag och kände en viss skam- och obehagskänsla efteråt när pappret visade på 41%FAT, och gick ganska snabbt därifrån, men nu har de känslorna släppt. Vad fasen, jag har ju bestämt mig för att GÖRA NÅT ÅT DET! Jag behöver inte skämmas. Det här är jag och jag duger, men jag vill för min egen hälsas och välbefinnandes skull gå ner i vikt. Inte pga vad nån annan ska tycka eller tänka om mig.

Här är alla siffrorna på pappret:
Body tpe: Standard
Gender: Female
Age: 35
Height: 171 cm
Weight: 91,7 kg (jag hade precis ätit lunch och hade ju dessutom en massa kläder på mig. Vid min hemmavägning är jag ju utan kläder och före frukost, så det känns som en helt ok diff.)
BMI: 31,4
BMR: 7063 kJ / 1688 kcal
Impedance 449 omega
Fat: 41%
Fat mass 37,6 kg
FFM 54.1 kg
TBW 39.6 kg
Desirable range fat %: 21-33 %
desirable range fat mass: 14.4 - 26.6 kg

Om någon annan vet vad BMR, FFM och TBW står för får ni gärna förklara för mig. :-)

Friskvårdsdag

2009-09-22T13:49:00.004+02:00

Idag är det friskvårdsdag på jobbet. Jag har precis varit på en föreläsning med Fredrik Paulún. Han pratade framför allt om antioxidanter - det var jätteintressant!

Och så passade jag på att med skräckblandad förtjusning ställa mig på en sån där våg som analyserar "Body composition". Det var också intressant. Inte minst för att det ju faktiskt ger ett svart på vitt startläge. Om jag hittar en sån våg sen igen när jag har gått ner till min målvikt så kommer det ju att bli jättespännande att jämföra!

Nu ska jag bara ta mod till mig och skriva ut siffrorna här i bloggen också, men det kommer lite senare. Måste springa iväg på jobbmöte nu. En liten cliffhanger ska det väl vara ibland! :-)

-1,2 kg totalt hittills

2009-09-21T08:48:00.003+02:00

Dagens vikt: 89,7kg

Tjoho! Det går neråt! Det var en bra vägning i morse. Jag kände mig så nöjd och fylld med ny energi att jag cyklade fortare än någonsin när jag trampade iväg till jobbet innan solen ens hade hunnit komma upp på himlen.

Nu är det bara att hålla i! På lunchen idag blir det jympa. Lite hopp och skutt så där. Och så ska jag få upp antalet steg igen i stegräknartävlingen. Jag dippade lite under helgen. Hade en massa saker att göra så jag hann liksom inte med mer än en långpromenad per dag.

Jag hann inte med att göra nån marginallista med veckans mått heller, det får komma en annan gång. Men jag letade upp att när jag första gången i den här bloggen skriver nåt om vikten så vägde jag 90,9 kg, och idag alltså 89,7. Det betyder -1,2 kg! Det är bra. Det är jag nöjd med.

Lista saknas!

2009-09-18T08:25:00.003+02:00

Jag har insett att jag måste fixa en sån där snygg liten lista i vänstermarginalen där jag kan skriva upp startvikt och veckans vikt etc. Jag har ju så dåligt minne. Minns inte ens vad min startvikt låg på när jag startade den här bloggen (för en vecka sen, eller är det två?). Och det är ju liksom lite roligare att kunna jämföra mot nåt annat... nu minns jag att startvikten låg på drygt 90, och idag visade vågen under 90, fast det är ju roligare att veta exakt.

Det får kanske bli ett helgprojekt.

Dagens hurra!

2009-09-18T08:09:00.001+02:00

Jo, jag vet, man ska inte hålla på och ställa sig på vågen varenda dag, men jag ville faktiskt kolla i morse! Så då ställde jag mig på vågen. Och den visade under 90 kg! :-)

Dagens hurra!

Beslutsamhetsångest

2009-09-17T13:14:00.002+02:00

Stå på dig och var fast besluten att nå ditt mål! läser jag i Aftonbladet. Det är nog där mitt största fel ligger. Jag är inte fast beslutsam.

Velpotta!

Jag har för svårt att säga nej. Måste bli ändring på det.

Nej till sötsaker och onyttigheter.

Ja till ett friskt liv med mycket ork och energi och glädje!

Otålig!

2009-09-17T07:51:00.004+02:00

Tålamod är inte min grej... jag hatar att vänta. Jag vill att saker ska hända NU! Att tänka långsiktigt är jättejobbigt.

Men jag vet att jag måste tänka långsiktigt när det gäller viktminskning. Fast jag börjar ju snart tappa modet när jag inte tycker att det händer nånting trots att jag går och går och går, och jympar, och äter mindre av allt.

Men visst, i ärlighetens namn kunde jag nog äta bättre. Middagen igår bestod av mackor eftersom vi inte hade nån mat hemma och maken skulle iväg och jag var ensam med sonen och ORKADE inte gå och handla för att laga nån vettig mat.

På lördag ska vi storhandla. Innan dess ska jag planera hela nästa vecka så jag vet att vi får med oss rätt mat hem från affären. Det blir nog bra. Jag får väl fokusera på att få till motionsrutiner den här veckan, så får jag piffla med maten i nästa vecka. Det ordnar sig. Ett steg i taget.

Godissug!

2009-09-16T16:41:00.002+02:00

Sitter här vid skrivbordet på jobbet, har en del kvar att göra innan jag får möjlighet att gå hem. Och nu är jag så godissugen att jag knappt vet var jag ska ta vägen! Choklad! Gelénappar! Salta bomber! Mer choklad!

Det finns en godisautomat en bit bort i korridoren - jag ska INTE gå dit. Men just nu är det skitjobbigt.

Hur gör ni andra när suget sätter in?

Pfff!

2009-09-16T08:28:00.002+02:00

Gårdagens hurra: Jag kom upp i strax över 10 000 steg - trots ont i foten

Gårdagens hur tänkte jag nu: äppelpaj med vaniljsås på kvällen?

16 322

2009-09-15T07:39:00.001+02:00

Det vara så många steg jag skrapade i hop under gårdagen. Jag är riktigt nöjd!

Tyvärr är inte min skadade fot lika nöjd, så det kommer att bli färre steg idag...

Veckans vägning

2009-09-14T11:12:00.000+02:00

Jo, men just det. Jag har bestämt mig för att ändra vägningsdag till måndagar istället.

Idag visade vågen 90,2 kg.

Stegtävling

2009-09-14T11:05:00.001+02:00

Helgen som gick var en katastrof på alla sätt ur viktsynpunkt, men väldigt rolig och lyckad på många andra sätt! Men nu ordar vi inte mer om den. By gones är by gones.

Idag börjar företagets stegtävling. Jag glömde bort att ta på mig stegräknaren när jag rände omkring hemma och försökte göra mig i ordning för att gå till jobbet, men jag kom ihåg den innan jag lämnade hemmet i alla fall. Dagen till ära valde jag att promenera till jobbet. Det är knappt 3 km. Vid morgonfikat stod två av medtävlarna och fingrade på sina stegräknare, och konstaterade att den ena bara hade 400 steg, och den andra ledde stort med sina 800 steg. Jag var ju bara tvungen att ta upp min som visade 3900 steg. :-) En bra början! Och jag ska ju faktiskt promenera hem också.

Till min stora glädje visade det sig att min fot faktiskt höll för promenaden. Underbart! För den som inte känner till det har jag dragits med en muskelinflammation i foten under hela sommaren, men nu verkar det faktiskt vara över! Jag ska testa foten lite extra om en stund då jag ska gå på ett jympapass på lunchen. Hoppas hoppas hoppas att foten klarar av det också. Jag längtar faktiskt efter att börja träna igen. Men nu är ju det viktigaste att foten klarar promenader, så jag får ihop tillräckligt många steg så jag vinner!

Självkänsla

2009-09-11T10:11:00.000+02:00

Det där med självkänsla är viktigt. Via någon annan blogg (tror det var sandragustafsson.se/blog) hittade jag en pdf om självkänsla för tonåringar. Trots att det var riktigt länge sedan jag själv var tonåring läste jag igenom texten, för att kunna avgöra om det var något jag kunde rekommendera vidare. Och det gör jag nu! Läs Orka! Självkänsla för tonåringar

På slutet finns det några övningar om målsättning. Lista "Det här lovar jag mig själv", därefter "det här är jag mest rädd för som hindrar mig att nå mina mål", "vad är det värsta som kan hända?". Det där är lite intressant! I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om mina målsättningar för viktminskning. De passar in under rubriken "det här lovar jag mig själv". Men när man sen kommer till hinder, vad är det som hindrar mig, eller mer konkret vilka rädslor är det som hindrar mig... där blir det svårt!

För jag tror nog egentligen att det är rädslor som hindrar. Det är lätt att skylla på yttre omständigheter om jag misslyckas i min viktminskning, som att "jag blev bjuden", "jag skadade foten", "det gick inte helt enkelt".

Om jag blir bjuden så borde jag ju tacka nej. Varför gör jag inte det? För att jag är rädd för att sticka ut, rädd för att nån annan ska tycka att jag är otrevlig, kanske till och med bli besviken om de har ansträngt sig, för att nån ska tycka att jag är tråkig... Om jag skadar foten, varför tränar jag inte på nåt annat sätt, tex simmar elelr styrketränar andra delar av kroppen? För att jag är rädd för att prova nya former, rädd för att hamna i en ny situation där jag inte kan spelreglerna, rädd för att nån ska tycka att jag är ivägen, rädd för att det ska ta mer tid och att jag inte ska räcka till för alla andra yttre krav... Det gick inte helt enkelt - rädslan för att ta ansvar över mitt eget liv. Det är mitt liv, min kropp. Det är bara jag som kan åstadkomma förändring - men jag kan verkligen åstadkomma förändring!

Tankens makt är stor. Väldigt stor. Från och med idag ska jag tänka mig smal!

Stegräknare

2009-09-10T13:30:00.000+02:00

Idag kom det ett stort paket med posten till kontoret. Det var fyllt med stegräknare. Vi på konsultfirman ska delta i Korpens stegtävling i höst, och tjuvstartar två veckor tidigare med en intern tävling redan på måndag. Det råkade vara jag som stod som kontaktperson på paketet så det var lite spännande att öppna lådan!

Ujejuj vad vi ska ut och gå!

Mmmmmm....

2009-09-10T09:19:00.001+02:00

...mmmmorotsstavar! Morotsstavar är världens bästa godis! Det blev fisk till middag igår och jag fixade massor med morotsstavar till det. Det blev över och jag tog med dem till jobbet. De satt riktigt fint till morgonfikat!

För ett gäng år sedan var jag i Sri Lanka och hälsade på svärmor som bodde där några år. Hon hade en maid, Lalitha, som skötte hushållet. Lalitha såg alltid till att det fanns morotsstavar, nykokta kikärtor och uppskuren/skalad/skivad frukt (melon, annanas, mango, passionsfrukt...) lättillgängligt i kylen. Mer än en gång har jag önskat att Lalitha hade varit chef över mitt kylskåp hemma i Sverige också! Jag snubblar så ofta på att jag tycker att det är lite jobbigt att skala och dela morötterna till exempel, så då låter jag bli istället. Fånigt, men sant.

Världens bästa salladshak!

2009-09-09T13:21:00.000+02:00

På bara ett par minuters gångavstånd från mitt jobb finns det flera olika lunchrestauranger. Ganska nyligen öppnade ytterligare ett ställe - med sallad som inriktning! Man får plocka ihop sin egen sallad. Isbergssallad, tomat och gurka ingår i alla sallader, sen får man välja ytterligare fem ingredienser.

Idag åt jag en supergod sallad med sallad, gurka, tomat, räkor, kräftstjärtar, kokt ägg, keso och grillad zucchini med pesto. Det var hur gott som helst! Och mycket. Och mättande! Och bra mat helt enkelt!

Dag 2. Målsättningar

2009-09-09T13:08:00.002+02:00

Ställde mig på vågen i morse. Jag har utsett onsdagar till vägningsdag. En gång i veckan ska jag väga mig - inte mer.

Vågen visade 90,9kg. Det kunde ha varit värre! Det kunde ha varit 91! :-) Det ger mig ett BMI på 31,1.

Mitt långsiktiga mål är att komma ner till 72 kg. Det vägde jag för så där 7-8 år sen. Då tyckte jag själv att jag var smal och snygg. Det är en bra vikt för mig. Det handlar alltså om knappt 20 kilo som ska bort. Min bäbis där hemma väger lite drygt 10 kg. Det är alltså nästan två bäbisar som ska bort från min kropp. Det är en hel del! Men det går. Klart att det går!

Några delmål på vägen då:
1. Komma under 90 kg. Och då menar jag under en längre period. Jag kommer inte att anse att målet är nått förrän jag åtminstone två vägningar (med en veckas mellanrum) har legat under 90 kg. Min man brukar ibland säga ungefär "ett kilo - det är ju så mycket jag skiter ut när jag går på toaletten!"

2. Ett BMI på under 30. Det innebär ungefär 87 kg för mig.

3. 82 kg - Bara 10 kg kvar!

4. Komma i den där gröna vintage kjolen som hänger i garderoben. Jag tror jag vägde runt 80 när den passade sist.

5. Väga mindre än min man som väger runt 80 kg. (Jag får fråga honom mer exakt vid tillfälle!)

6. 80 kg

7. 75 kg

8. 72 kg - slutmålet!

Att komma ut

2009-09-09T13:08:00.001+02:00

Det är inte helt enkelt, att komma ut. Att erkänna öppet. Vågar jag? Vill jag?

Jo, det vill jag. Jag vet fortfarande inte om jag vågar, men jag gör ett försök.

Hej, jag heter Agnetha, och jag är fet.

Pulsen stegras bara av att jag skriver det. Varför det egentligen? Än så länge är jag ju vansinnigt anonym, trots att jag har lämnat ut mitt namn. Och även om du som läser det här ändå vet vem jag är, så kommer det ju knappast som en nyhet för dig, eller hur? Fetma är inget som är osynligt. Det är klart att det syns på mig att jag är fet! Men någon stans där inne lurar jag mig själv att tro att så länge jag inte uttalar orden högt så är det ingen som vet. Ingen som vet att jag är fet. Men så är det ju inte. Alla vet, det är bara jag som blundar.

Sen är det en fråga vad det egentligen är jag är rädd för. Vad tror jag ska hända om andra får veta att jag är fet? Jag är ju fortfarande samma person. Jag har många vänner och jag vet att jag är omtyckt. Jag har världens mest underbara lilla familj bestående av min älskade make och en älskad son, snart ett år gammal. Tror jag att världen ska vända sig emot mig om jag berättar att jag väger för mycket? Nej, det gör jag ju inte. Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för. Kanske är det så att jag ser mig själv lite som fröken duktig. Jag vet att jag är duktig på mitt arbete, jag är engagerad i ideell verksamhet, jag är en bra mamma och fru, men jag är helt misslyckad när det gäller att ta hand om mig själv. Och det är väl kanske så att jag skäms lite för det. Jag vill ju vara perfekt och bäst på allt. Och så har jag misslyckats så ordentligt med att hantera min egen kropp, min egen vikt.

Varför är det viktigt för mig nu då att gå ner i vikt?
Först och främst handlar det om min egen hälsa. Jag vet att det finns sjukdomar som är relaterade till övervikt. Det finns sådana i min släkt. Jag vill inte ha dem! Jag vill vara frisk!

Det handlar även om att bli en ännu bättre mamma för min lilla son. Han förtjänar en mamma som orkar leka och busa med honom, klarar av att springa upp- och nerför trapporna hemma, upp och ner från golvet, utan att bli andfådd och trött.

Och så handlar det helt enkelt om att jag vill vara snygg! Jag vill kunna klä mig snyggt! Jag har svårt att hitta snygga kläder som passar idag. Jag vill kunna gå in i en butik och köpa nåt jag har sett i skyltfönstret utan att behöva fråga om det möjligen finns en storlek större.

Så, där är min programförklaring.

Jag har läst många andra viktbloggar, och nu är det min tur att se om jag kan få pepp och stöd via bloggen. Det verkar ha funkat för andra - kan det funka för mig med? Vi får väl se om jag lyckas skriva något som någon annan vill läsa och ni får hemskt gärna ge kommentarer och hejarop!

Vilken är min viktminskningsmetod? Äta mindre - motionera mer. Jag tänker följa devisen "man kan äta allt, men inte alltid", och helt enkelt se till att mentalt byta ut "inte alltid" till "inte särskilt ofta". :-)

Mått och vikt och sånt kommer i ett annat inlägg. Det här är bara en början. Men från och med idag gäller det!