Filosoferar

Jaha. Då gick det åt fel håll igen då, årets tredje vecka. Nåja, inte så förfärligt mycket, men varje gram upp är ett gram för mycket när det är ner jag vill. Skönt att se att vägningen v 4 visade på ett minus igen, men alldeles för litet.

Fast det förvånar mig inte att det inte går snabbare neråt. Jag vet att jag har ätit fel. För mycket. För ofta. För onyttigt. Pizza, kladdkaka med vispgrädde, smågodis, läsk... det är sånt som funnits med i min meny de senaste två veckorna. Och på tok för lite träning. Och för stressigt med en massa andra åtaganden. Och så kan vi ju inte ha det!

När jag blev gravid (då, för snart ett par år sen) var jag på "kostinformation". Barnmorskan jag pratade med berättade för mig att det inte var bra för mig att äta fett och socker, samt att jag borde röra på mig mera. Som om jag inte skulle veta det. Jag tror att det inte finns någon som *vet* så väl som vi tjockisar vad som inte är nyttigt och bra för oss. Jag tror inte att fetma och övervikt handlar om okunskap. Jag tror att jag skulle kunna sätta ihop en grymt nyttig kostplan om jag bara ville.

Men det är stor skillnad på att veta och att göra. Stor. Huge! Det är andra krafter som är i omlopp. Jag förstår med min hjärna på ett plan att jag inte ska äta den där snickersen till eftermiddagskaffet. Ändå gör jag det. Min hjärna, samma hjärna!, fattar beslutet åt mig att äta. Ändå. Hur dumt som helst.

Nåja. Idag är en annan dag. Jag tar tag i mig själv igen, och börjar om. En gång till. Det är aldrig för sent att börja om! Framtiden börjar här och nu. Igår är igår.

Nytt år, nya möjligheter, nya tag!

Det är märkligt. Efter två och en halv veckas julfirande med ohämmat intag av både mat och godis och efterrätter ställer jag mig på vågen och inser att jag faktiskt inte har gått upp. Det är märkligt! Och värt att vara tacksam över.

Jag ser det som en rejäl sporre att ta nya tag och fortsätta jobba mot mina mål under våren. Härligt! Började faktiskt med ett långt pilatespass igår, så idag har jag träningsvärk i axlarna. Och idag tog jag en förhållandevis rask promenad på ca en halvtimme till jobbet. Det känns som en bra början!

Maken och jag har även börjat prata lite smått om ett syskon till sonen. Inte riktigt än, men det är hög tid för mig att jobba ner vikten. Jag vill vara normalviktig om vi ska försöka få ett syskon. Därför tidssätter jag mitt mål att komma ner till 75 kg till midsommar! Det är ungefär ett halvt kilo i veckan. Det är möjligt!

Kom igen, nu kör vi!