Det är inte helt enkelt, att komma ut. Att erkänna öppet. Vågar jag? Vill jag?
Jo, det vill jag. Jag vet fortfarande inte om jag vågar, men jag gör ett försök.
Hej, jag heter Agnetha, och jag är fet.
Pulsen stegras bara av att jag skriver det. Varför det egentligen? Än så länge är jag ju vansinnigt anonym, trots att jag har lämnat ut mitt namn. Och även om du som läser det här ändå vet vem jag är, så kommer det ju knappast som en nyhet för dig, eller hur? Fetma är inget som är osynligt. Det är klart att det syns på mig att jag är fet! Men någon stans där inne lurar jag mig själv att tro att så länge jag inte uttalar orden högt så är det ingen som vet. Ingen som vet att jag är fet. Men så är det ju inte. Alla vet, det är bara jag som blundar.
Sen är det en fråga vad det egentligen är jag är rädd för. Vad tror jag ska hända om andra får veta att jag är fet? Jag är ju fortfarande samma person. Jag har många vänner och jag vet att jag är omtyckt. Jag har världens mest underbara lilla familj bestående av min älskade make och en älskad son, snart ett år gammal. Tror jag att världen ska vända sig emot mig om jag berättar att jag väger för mycket? Nej, det gör jag ju inte. Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för. Kanske är det så att jag ser mig själv lite som fröken duktig. Jag vet att jag är duktig på mitt arbete, jag är engagerad i ideell verksamhet, jag är en bra mamma och fru, men jag är helt misslyckad när det gäller att ta hand om mig själv. Och det är väl kanske så att jag skäms lite för det. Jag vill ju vara perfekt och bäst på allt. Och så har jag misslyckats så ordentligt med att hantera min egen kropp, min egen vikt.
Varför är det viktigt för mig nu då att gå ner i vikt?
Först och främst handlar det om min egen hälsa. Jag vet att det finns sjukdomar som är relaterade till övervikt. Det finns sådana i min släkt. Jag vill inte ha dem! Jag vill vara frisk!
Det handlar även om att bli en ännu bättre mamma för min lilla son. Han förtjänar en mamma som orkar leka och busa med honom, klarar av att springa upp- och nerför trapporna hemma, upp och ner från golvet, utan att bli andfådd och trött.
Och så handlar det helt enkelt om att jag vill vara snygg! Jag vill kunna klä mig snyggt! Jag har svårt att hitta snygga kläder som passar idag. Jag vill kunna gå in i en butik och köpa nåt jag har sett i skyltfönstret utan att behöva fråga om det möjligen finns en storlek större.
Så, där är min programförklaring.
Jag har läst många andra viktbloggar, och nu är det min tur att se om jag kan få pepp och stöd via bloggen. Det verkar ha funkat för andra - kan det funka för mig med? Vi får väl se om jag lyckas skriva något som någon annan vill läsa och ni får hemskt gärna ge kommentarer och hejarop!
Vilken är min viktminskningsmetod? Äta mindre - motionera mer. Jag tänker följa devisen "man kan äta allt, men inte alltid", och helt enkelt se till att mentalt byta ut "inte alltid" till "inte särskilt ofta". :-)
Mått och vikt och sånt kommer i ett annat inlägg. Det här är bara en början. Men från och med idag gäller det!
