måndag 28 september 2009

Kommentarer

Först och främst vill jag säga stort tack till er som kommenterar ibland! Det är enormt uppskattat! Jag ska försöka bättra mig på att kommentera på era bloggar också, jag tror vi är överens om värdet på stöttning och pepp via kommentarsfältet.

Och så fick jag svar på en kommentar på en anann blogg om att det inte riktigt funkade att kommentera hos mig, så nu har jag ändrat inställningarna på kommentarerna. Det borde funka för alla som vill att skriva nåt nu. Jag har haft lite problem tidigare på en annan blogg med spamrobotar som fyllt upp kommentarerna, händer det här så får jag kanske justera inställningarna igen, men vi prövar så här.

Tack för att ni finns och för att ni ger er till känna! Om jag fuskar blir det så mycket svårare att ljuga för mig själv när det samtidigt innebär att jag ljuger för er också, så det är gott att veta att det finns några som läser det jag skriver. Tack!

Superjättekort rapport

Har varit bortrest under helgen - inte särskilt bra för viktprojektet. Mer om det i nåt annat inlägg.

Men måndagar är vägningsdag och i morse sa vågen 89,5 kg. Det betyder att jag två vägningsdagar i rad har legat under 90 kg. Det betyder att jag kan bocka av ett av mina delmål! Det betyder minus 1,4 från startvikten. (Bara -0,2 från förra veckan, men jag var rädd för plus efter den här helgen med födelsedagsfirande och släktkalas...)

Hurra!

Nu gäller det att hålla i och ta nya tag så kanske jag snart får bocka av ytterligare ett delmål. :-)

torsdag 24 september 2009

I am on my way

Och så vet jag att jag har bestämt mig för att bara stå på vågen en gång i veckan för att inte hålla på och hetsa, men jag fixar visst inte det. Ställde mig där idag igen, vilket jag väl kommer att få ångra.

88,6 kg visade den. Jo. Jag var tvungen att kolla två gånger för att se om den visade fel, men nä, det stod 88,6 andra gången med.

Fast jag tror ändå inte på siffrorna. Jag tror snarare att det beror på vätskebrist och... och... ja, vätskebrist. Vågen kommer definitivt att visa mer på måndag, och det är måndagens vikt som räknas. Men det känns ändå som att jag är på god väg att kunna bocka av mitt första delmål! Fast nu ska vi som sagt inte ropa hej förrän vi är över bäcken. Otålighet is my middlename.

Utmaning schmutmaning!

Oj vad jag kände mig peppad igår när jag skrev hej och hå, jag ska gå ner tre kilo på fyra veckor. Jo, men faktiskt, jag kände mig fullt övertygad om att jag skulle lägga in ytterligare en växel, äta ännu mer nyttigt och röra på mig mer.

Sen gick jag på styrelsesammanträde.

Två portioner päronpaj med vaniljsås senare konstaterar jag att min stegräknare bara visar på 5000 steg på hela dagen igår.

Hej utmaning! Vad bra det går!

onsdag 23 september 2009

Tänkte pusha mig själv lite mer

Den 20 oktober åker min lilla familj på solsemester i en vecka. Det är fyra veckor dit. Kan det vara möjligt att jag har kommit så långt då så att mitt BMI ligger på under 30 när vi åker? Ner till 87 kg alltså. Ungefär 3 kilo... Det är kanske lite i mesta laget för jag har ju tänkt snitta på ett halvt kilo i veckan, men helt omöjligt är det väl ändå inte?

Nä, nu utmanar jag mig själv! Mitt nya delmål:

Ner till 87 kg, dvs BMI <30, vid vägningen måndagen den 19 oktober!

Eller ja, delmålet har ju funnits där hela tiden, men nu sätter jag lite tidspress på det. Jag brukar vara bra på att jobba mot deadline i mitt yrke, få se om jag klara av det när det gäller min kropp också.

tisdag 22 september 2009

Antioxidanter

Fredrik Paulún höll ett föredrag om antioxidanter. Det var väldigt intressant. Det här är bra källor till antioxidanter:

grönsaker (tipsade om morot, gärna med skalet på, riven i köttfärssåsen, spenat, och grönkål! och ärtor, tomat)
frukt och bär (granatäpple är bättre än citron... ju mer färg desto bättre. blåbär.)
baljväxter (konserverade svarta bönor är jättebra antioxidantmässigt. är man ute efter GI så är egenkokta bönor bättre än konserverade. )
fullkorn (havregryn till exempel, jättebra!)
nötter och frön (koka havregrynsgröt med linfrön, smaksätt med ett par katrinplommon och du har en antioxidantbomb!)
rotfrukter (oj, här skulle det stå morot)
kaffe, te, rödvin (ett glas rödvin räcker, sen börjar de negativa effekterna av alkoholen ta över, snabbkaffepulver är förkastligt, men bryggkaffe eller espresso spelar ingen roll, grönt te är marginellt bättre än svart te)
kryddor, örter, kakao (ta gärna en bit mörk choklad om dagen, tar man många fler blir det för mycket kalorier, ingefära, vitlök, chili och kanel är jättebra kryddor med höga halter av antioxidanter)

Den läskiga vågen

Ok. Jag har ju sagt tidigare att det faktiskt är väldigt lätt att lura sig (mig) själv och tro att så länge man (jag) inte pratar om det så är det ingen som vet. Men så är det ju inte. Elefanten i vardagsrummet kanske ni känner till?

Hur som helst så skrev jag ju nyss att jag faktiskt till slut vågade mig på att ställa mig på den där läskiga vågen. På jobbet. Med massor av folk runt omkring! Och med en en snygg, vältränad kille som skulle förklara resultatet för mig... Det tog en stund av tvekan, men till sist kom en kollega, Fredrik, som är befriande öppen men genuint godhjärtad, fram och konstaterade "det är ju inte precis så att du kommer att se annorlunda ut bara för att du ställer dig på vågen. Du kommer ju inte svälla ut till dubbla storleken bara för att du får ett papper på utgångsläget som du kan använda som jämförelse sen nån gång, eller hur?". Och han har ju rätt. Så då gick jag fram dit och sa att jag ville testa.

Visst rodnade jag och kände en viss skam- och obehagskänsla efteråt när pappret visade på 41%FAT, och gick ganska snabbt därifrån, men nu har de känslorna släppt. Vad fasen, jag har ju bestämt mig för att GÖRA NÅT ÅT DET! Jag behöver inte skämmas. Det här är jag och jag duger, men jag vill för min egen hälsas och välbefinnandes skull gå ner i vikt. Inte pga vad nån annan ska tycka eller tänka om mig.

Här är alla siffrorna på pappret:
Body tpe: Standard
Gender: Female
Age: 35
Height: 171 cm
Weight: 91,7 kg (jag hade precis ätit lunch och hade ju dessutom en massa kläder på mig. Vid min hemmavägning är jag ju utan kläder och före frukost, så det känns som en helt ok diff.)
BMI: 31,4
BMR: 7063 kJ / 1688 kcal
Impedance 449 omega
Fat: 41%
Fat mass 37,6 kg
FFM 54.1 kg
TBW 39.6 kg
Desirable range fat %: 21-33 %
desirable range fat mass: 14.4 - 26.6 kg

Om någon annan vet vad BMR, FFM och TBW står för får ni gärna förklara för mig. :-)

Friskvårdsdag

Idag är det friskvårdsdag på jobbet. Jag har precis varit på en föreläsning med Fredrik Paulún. Han pratade framför allt om antioxidanter - det var jätteintressant!

Och så passade jag på att med skräckblandad förtjusning ställa mig på en sån där våg som analyserar "Body composition". Det var också intressant. Inte minst för att det ju faktiskt ger ett svart på vitt startläge. Om jag hittar en sån våg sen igen när jag har gått ner till min målvikt så kommer det ju att bli jättespännande att jämföra!

Nu ska jag bara ta mod till mig och skriva ut siffrorna här i bloggen också, men det kommer lite senare. Måste springa iväg på jobbmöte nu. En liten cliffhanger ska det väl vara ibland! :-)

måndag 21 september 2009

-1,2 kg totalt hittills

Dagens vikt: 89,7kg

Tjoho! Det går neråt! Det var en bra vägning i morse. Jag kände mig så nöjd och fylld med ny energi att jag cyklade fortare än någonsin när jag trampade iväg till jobbet innan solen ens hade hunnit komma upp på himlen.

Nu är det bara att hålla i! På lunchen idag blir det jympa. Lite hopp och skutt så där. Och så ska jag få upp antalet steg igen i stegräknartävlingen. Jag dippade lite under helgen. Hade en massa saker att göra så jag hann liksom inte med mer än en långpromenad per dag.

Jag hann inte med att göra nån marginallista med veckans mått heller, det får komma en annan gång. Men jag letade upp att när jag första gången i den här bloggen skriver nåt om vikten så vägde jag 90,9 kg, och idag alltså 89,7. Det betyder -1,2 kg! Det är bra. Det är jag nöjd med.

fredag 18 september 2009

Lista saknas!

Jag har insett att jag måste fixa en sån där snygg liten lista i vänstermarginalen där jag kan skriva upp startvikt och veckans vikt etc. Jag har ju så dåligt minne. Minns inte ens vad min startvikt låg på när jag startade den här bloggen (för en vecka sen, eller är det två?). Och det är ju liksom lite roligare att kunna jämföra mot nåt annat... nu minns jag att startvikten låg på drygt 90, och idag visade vågen under 90, fast det är ju roligare att veta exakt.

Det får kanske bli ett helgprojekt.

Dagens hurra!

Jo, jag vet, man ska inte hålla på och ställa sig på vågen varenda dag, men jag ville faktiskt kolla i morse! Så då ställde jag mig på vågen. Och den visade under 90 kg! :-)

Dagens hurra!

torsdag 17 september 2009

Beslutsamhetsångest

Stå på dig och var fast besluten att nå ditt mål! läser jag i Aftonbladet. Det är nog där mitt största fel ligger. Jag är inte fast beslutsam.

Velpotta!

Jag har för svårt att säga nej. Måste bli ändring på det.

Nej till sötsaker och onyttigheter.

Ja till ett friskt liv med mycket ork och energi och glädje!

Otålig!

Tålamod är inte min grej... jag hatar att vänta. Jag vill att saker ska hända NU! Att tänka långsiktigt är jättejobbigt.

Men jag vet att jag måste tänka långsiktigt när det gäller viktminskning. Fast jag börjar ju snart tappa modet när jag inte tycker att det händer nånting trots att jag går och går och går, och jympar, och äter mindre av allt.

Men visst, i ärlighetens namn kunde jag nog äta bättre. Middagen igår bestod av mackor eftersom vi inte hade nån mat hemma och maken skulle iväg och jag var ensam med sonen och ORKADE inte gå och handla för att laga nån vettig mat.

På lördag ska vi storhandla. Innan dess ska jag planera hela nästa vecka så jag vet att vi får med oss rätt mat hem från affären. Det blir nog bra. Jag får väl fokusera på att få till motionsrutiner den här veckan, så får jag piffla med maten i nästa vecka. Det ordnar sig. Ett steg i taget.

onsdag 16 september 2009

Godissug!

Sitter här vid skrivbordet på jobbet, har en del kvar att göra innan jag får möjlighet att gå hem. Och nu är jag så godissugen att jag knappt vet var jag ska ta vägen! Choklad! Gelénappar! Salta bomber! Mer choklad!

Det finns en godisautomat en bit bort i korridoren - jag ska INTE gå dit. Men just nu är det skitjobbigt.

Hur gör ni andra när suget sätter in?

Pfff!

Gårdagens hurra: Jag kom upp i strax över 10 000 steg - trots ont i foten

Gårdagens hur tänkte jag nu: äppelpaj med vaniljsås på kvällen?

tisdag 15 september 2009

16 322

Det vara så många steg jag skrapade i hop under gårdagen. Jag är riktigt nöjd!

Tyvärr är inte min skadade fot lika nöjd, så det kommer att bli färre steg idag...

måndag 14 september 2009

Veckans vägning

Jo, men just det. Jag har bestämt mig för att ändra vägningsdag till måndagar istället.

Idag visade vågen 90,2 kg.

Stegtävling

Helgen som gick var en katastrof på alla sätt ur viktsynpunkt, men väldigt rolig och lyckad på många andra sätt! Men nu ordar vi inte mer om den. By gones är by gones.

Idag börjar företagets stegtävling. Jag glömde bort att ta på mig stegräknaren när jag rände omkring hemma och försökte göra mig i ordning för att gå till jobbet, men jag kom ihåg den innan jag lämnade hemmet i alla fall. Dagen till ära valde jag att promenera till jobbet. Det är knappt 3 km. Vid morgonfikat stod två av medtävlarna och fingrade på sina stegräknare, och konstaterade att den ena bara hade 400 steg, och den andra ledde stort med sina 800 steg. Jag var ju bara tvungen att ta upp min som visade 3900 steg. :-) En bra början! Och jag ska ju faktiskt promenera hem också.

Till min stora glädje visade det sig att min fot faktiskt höll för promenaden. Underbart! För den som inte känner till det har jag dragits med en muskelinflammation i foten under hela sommaren, men nu verkar det faktiskt vara över! Jag ska testa foten lite extra om en stund då jag ska gå på ett jympapass på lunchen. Hoppas hoppas hoppas att foten klarar av det också. Jag längtar faktiskt efter att börja träna igen. Men nu är ju det viktigaste att foten klarar promenader, så jag får ihop tillräckligt många steg så jag vinner!

fredag 11 september 2009

Självkänsla

Det där med självkänsla är viktigt. Via någon annan blogg (tror det var sandragustafsson.se/blog) hittade jag en pdf om självkänsla för tonåringar. Trots att det var riktigt länge sedan jag själv var tonåring läste jag igenom texten, för att kunna avgöra om det var något jag kunde rekommendera vidare. Och det gör jag nu! Läs Orka! Självkänsla för tonåringar

På slutet finns det några övningar om målsättning. Lista "Det här lovar jag mig själv", därefter "det här är jag mest rädd för som hindrar mig att nå mina mål", "vad är det värsta som kan hända?". Det där är lite intressant! I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om mina målsättningar för viktminskning. De passar in under rubriken "det här lovar jag mig själv". Men när man sen kommer till hinder, vad är det som hindrar mig, eller mer konkret vilka rädslor är det som hindrar mig... där blir det svårt!

För jag tror nog egentligen att det är rädslor som hindrar. Det är lätt att skylla på yttre omständigheter om jag misslyckas i min viktminskning, som att "jag blev bjuden", "jag skadade foten", "det gick inte helt enkelt".

Om jag blir bjuden så borde jag ju tacka nej. Varför gör jag inte det? För att jag är rädd för att sticka ut, rädd för att nån annan ska tycka att jag är otrevlig, kanske till och med bli besviken om de har ansträngt sig, för att nån ska tycka att jag är tråkig... Om jag skadar foten, varför tränar jag inte på nåt annat sätt, tex simmar elelr styrketränar andra delar av kroppen? För att jag är rädd för att prova nya former, rädd för att hamna i en ny situation där jag inte kan spelreglerna, rädd för att nån ska tycka att jag är ivägen, rädd för att det ska ta mer tid och att jag inte ska räcka till för alla andra yttre krav... Det gick inte helt enkelt - rädslan för att ta ansvar över mitt eget liv. Det är mitt liv, min kropp. Det är bara jag som kan åstadkomma förändring - men jag kan verkligen åstadkomma förändring!

Tankens makt är stor. Väldigt stor. Från och med idag ska jag tänka mig smal!

torsdag 10 september 2009

Stegräknare

Idag kom det ett stort paket med posten till kontoret. Det var fyllt med stegräknare. Vi på konsultfirman ska delta i Korpens stegtävling i höst, och tjuvstartar två veckor tidigare med en intern tävling redan på måndag. Det råkade vara jag som stod som kontaktperson på paketet så det var lite spännande att öppna lådan!

Ujejuj vad vi ska ut och gå!

Mmmmmm....

...mmmmorotsstavar! Morotsstavar är världens bästa godis! Det blev fisk till middag igår och jag fixade massor med morotsstavar till det. Det blev över och jag tog med dem till jobbet. De satt riktigt fint till morgonfikat!

För ett gäng år sedan var jag i Sri Lanka och hälsade på svärmor som bodde där några år. Hon hade en maid, Lalitha, som skötte hushållet. Lalitha såg alltid till att det fanns morotsstavar, nykokta kikärtor och uppskuren/skalad/skivad frukt (melon, annanas, mango, passionsfrukt...) lättillgängligt i kylen. Mer än en gång har jag önskat att Lalitha hade varit chef över mitt kylskåp hemma i Sverige också! Jag snubblar så ofta på att jag tycker att det är lite jobbigt att skala och dela morötterna till exempel, så då låter jag bli istället. Fånigt, men sant.

onsdag 9 september 2009

Världens bästa salladshak!

På bara ett par minuters gångavstånd från mitt jobb finns det flera olika lunchrestauranger. Ganska nyligen öppnade ytterligare ett ställe - med sallad som inriktning! Man får plocka ihop sin egen sallad. Isbergssallad, tomat och gurka ingår i alla sallader, sen får man välja ytterligare fem ingredienser.

Idag åt jag en supergod sallad med sallad, gurka, tomat, räkor, kräftstjärtar, kokt ägg, keso och grillad zucchini med pesto. Det var hur gott som helst! Och mycket. Och mättande! Och bra mat helt enkelt!

Dag 2. Målsättningar

Ställde mig på vågen i morse. Jag har utsett onsdagar till vägningsdag. En gång i veckan ska jag väga mig - inte mer.

Vågen visade 90,9kg. Det kunde ha varit värre! Det kunde ha varit 91! :-) Det ger mig ett BMI på 31,1.

Mitt långsiktiga mål är att komma ner till 72 kg. Det vägde jag för så där 7-8 år sen. Då tyckte jag själv att jag var smal och snygg. Det är en bra vikt för mig. Det handlar alltså om knappt 20 kilo som ska bort. Min bäbis där hemma väger lite drygt 10 kg. Det är alltså nästan två bäbisar som ska bort från min kropp. Det är en hel del! Men det går. Klart att det går!

Några delmål på vägen då:
1. Komma under 90 kg. Och då menar jag under en längre period. Jag kommer inte att anse att målet är nått förrän jag åtminstone två vägningar (med en veckas mellanrum) har legat under 90 kg. Min man brukar ibland säga ungefär "ett kilo - det är ju så mycket jag skiter ut när jag går på toaletten!"

2. Ett BMI på under 30. Det innebär ungefär 87 kg för mig.

3. 82 kg - Bara 10 kg kvar!

4. Komma i den där gröna vintage kjolen som hänger i garderoben. Jag tror jag vägde runt 80 när den passade sist.

5. Väga mindre än min man som väger runt 80 kg. (Jag får fråga honom mer exakt vid tillfälle!)

6. 80 kg

7. 75 kg

8. 72 kg - slutmålet!

Att komma ut

Det är inte helt enkelt, att komma ut. Att erkänna öppet. Vågar jag? Vill jag?

Jo, det vill jag. Jag vet fortfarande inte om jag vågar, men jag gör ett försök.

Hej, jag heter Agnetha, och jag är fet.

Pulsen stegras bara av att jag skriver det. Varför det egentligen? Än så länge är jag ju vansinnigt anonym, trots att jag har lämnat ut mitt namn. Och även om du som läser det här ändå vet vem jag är, så kommer det ju knappast som en nyhet för dig, eller hur? Fetma är inget som är osynligt. Det är klart att det syns på mig att jag är fet! Men någon stans där inne lurar jag mig själv att tro att så länge jag inte uttalar orden högt så är det ingen som vet. Ingen som vet att jag är fet. Men så är det ju inte. Alla vet, det är bara jag som blundar.

Sen är det en fråga vad det egentligen är jag är rädd för. Vad tror jag ska hända om andra får veta att jag är fet? Jag är ju fortfarande samma person. Jag har många vänner och jag vet att jag är omtyckt. Jag har världens mest underbara lilla familj bestående av min älskade make och en älskad son, snart ett år gammal. Tror jag att världen ska vända sig emot mig om jag berättar att jag väger för mycket? Nej, det gör jag ju inte. Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för. Kanske är det så att jag ser mig själv lite som fröken duktig. Jag vet att jag är duktig på mitt arbete, jag är engagerad i ideell verksamhet, jag är en bra mamma och fru, men jag är helt misslyckad när det gäller att ta hand om mig själv. Och det är väl kanske så att jag skäms lite för det. Jag vill ju vara perfekt och bäst på allt. Och så har jag misslyckats så ordentligt med att hantera min egen kropp, min egen vikt.

Varför är det viktigt för mig nu då att gå ner i vikt?
Först och främst handlar det om min egen hälsa. Jag vet att det finns sjukdomar som är relaterade till övervikt. Det finns sådana i min släkt. Jag vill inte ha dem! Jag vill vara frisk!

Det handlar även om att bli en ännu bättre mamma för min lilla son. Han förtjänar en mamma som orkar leka och busa med honom, klarar av att springa upp- och nerför trapporna hemma, upp och ner från golvet, utan att bli andfådd och trött.

Och så handlar det helt enkelt om att jag vill vara snygg! Jag vill kunna klä mig snyggt! Jag har svårt att hitta snygga kläder som passar idag. Jag vill kunna gå in i en butik och köpa nåt jag har sett i skyltfönstret utan att behöva fråga om det möjligen finns en storlek större.

Så, där är min programförklaring.

Jag har läst många andra viktbloggar, och nu är det min tur att se om jag kan få pepp och stöd via bloggen. Det verkar ha funkat för andra - kan det funka för mig med? Vi får väl se om jag lyckas skriva något som någon annan vill läsa och ni får hemskt gärna ge kommentarer och hejarop!

Vilken är min viktminskningsmetod? Äta mindre - motionera mer. Jag tänker följa devisen "man kan äta allt, men inte alltid", och helt enkelt se till att mentalt byta ut "inte alltid" till "inte särskilt ofta". :-)

Mått och vikt och sånt kommer i ett annat inlägg. Det här är bara en början. Men från och med idag gäller det!