tisdag 16 mars 2010

Framtiden börjar här och nu!
Hå hå ja ja. Man får väl i alla fall lov att säga att jag är bra på att stå still i vikt, även om jag suger på att gå ner i vikt... Har inte ahft tid och ork med den här bloggen på ett bra tag, och inte ägnat mgi över hövan åt viktnedgång heller för all del, men så i måndags ställde jag mig på vågen hemma. 87,7 kg visade den. Idag är det vecka 11. Min senaste registrerade vägning var från vecka 6. 87.7 kg.

Kunde knappast vara mer lika va?

Känner mig lite uppgiven. Har ingen lust. Fast det är ju det där eländiga att ingen annan kommer att gå ner några kilon åt mig, jag måste ju göra det själv. Åh, motivation. Ack, motivation.

tisdag 9 februari 2010

Kom på att jag vill säga nåt positivt också, och det är att jag faktiskt har kommit igång med regelbunden träning igen. Var ute och åkte längdskidor, ca 1 mil, i lördags. Jympa i torsdags och igår, och det ska bli på torsdag igen. Nån enstaka gång kommer jag mig för med att köra lite pilates hemma på vardagsrumsgolvet. Det hoppas jag att jag kommer mig för med oftare.

Och så cyklar eller går jag till jobbet tre dagar i veckan (jobbar bara tre dagar i veckan just nu, men de andra dagarna blir det ju oftast nån promenad eller liknande också).

Det finns hopp om livet och viktminskningen. Trots allt.

Och det bliv inget godis eller onödigt sötsaksätande åp hela dagen igår. Pluspoäng till mig!

måndag 8 februari 2010

Shit. Vad fel det går. Upp, upp, upp. Och vems fel är det? Mitt!

Jag är inne i en dålig svacka. Eländes elände. Vart tog motivationen vägen?

Och nu vill jag gå till kiosken och köpa godis. Fast jag tänker inte göra det, men jag vill.

Ok, ett kortsiktigt mål som jag faktiskt SKA klara av: Inga sötsaker what so ever förrän till helgen (då vi ska till makens farmor som är 90 år och ändå serverar hembakta kakor, bullar och efterrätter från morgon till kväll...).

Inga sötsaker sa jag!

Det låter säkert ohyggligt banalt för vem som helst annars, en just nu mitt i min dåliga svacka känns det riktigt svårt att hålla det, men jag kan klara av det, jag ska klara av det.

Hoppas det går bättre för er andra därute!

tisdag 26 januari 2010

Filosoferar

Jaha. Då gick det åt fel håll igen då, årets tredje vecka. Nåja, inte så förfärligt mycket, men varje gram upp är ett gram för mycket när det är ner jag vill. Skönt att se att vägningen v 4 visade på ett minus igen, men alldeles för litet.

Fast det förvånar mig inte att det inte går snabbare neråt. Jag vet att jag har ätit fel. För mycket. För ofta. För onyttigt. Pizza, kladdkaka med vispgrädde, smågodis, läsk... det är sånt som funnits med i min meny de senaste två veckorna. Och på tok för lite träning. Och för stressigt med en massa andra åtaganden. Och så kan vi ju inte ha det!

När jag blev gravid (då, för snart ett par år sen) var jag på "kostinformation". Barnmorskan jag pratade med berättade för mig att det inte var bra för mig att äta fett och socker, samt att jag borde röra på mig mera. Som om jag inte skulle veta det. Jag tror att det inte finns någon som *vet* så väl som vi tjockisar vad som inte är nyttigt och bra för oss. Jag tror inte att fetma och övervikt handlar om okunskap. Jag tror att jag skulle kunna sätta ihop en grymt nyttig kostplan om jag bara ville.

Men det är stor skillnad på att veta och att göra. Stor. Huge! Det är andra krafter som är i omlopp. Jag förstår med min hjärna på ett plan att jag inte ska äta den där snickersen till eftermiddagskaffet. Ändå gör jag det. Min hjärna, samma hjärna!, fattar beslutet åt mig att äta. Ändå. Hur dumt som helst.

Nåja. Idag är en annan dag. Jag tar tag i mig själv igen, och börjar om. En gång till. Det är aldrig för sent att börja om! Framtiden börjar här och nu. Igår är igår.

måndag 11 januari 2010

Nytt år, nya möjligheter, nya tag!

Det är märkligt. Efter två och en halv veckas julfirande med ohämmat intag av både mat och godis och efterrätter ställer jag mig på vågen och inser att jag faktiskt inte har gått upp. Det är märkligt! Och värt att vara tacksam över.

Jag ser det som en rejäl sporre att ta nya tag och fortsätta jobba mot mina mål under våren. Härligt! Började faktiskt med ett långt pilatespass igår, så idag har jag träningsvärk i axlarna. Och idag tog jag en förhållandevis rask promenad på ca en halvtimme till jobbet. Det känns som en bra början!

Maken och jag har även börjat prata lite smått om ett syskon till sonen. Inte riktigt än, men det är hög tid för mig att jobba ner vikten. Jag vill vara normalviktig om vi ska försöka få ett syskon. Därför tidssätter jag mitt mål att komma ner till 75 kg till midsommar! Det är ungefär ett halvt kilo i veckan. Det är möjligt!

Kom igen, nu kör vi!