Filosoferar

Jaha. Då gick det åt fel håll igen då, årets tredje vecka. Nåja, inte så förfärligt mycket, men varje gram upp är ett gram för mycket när det är ner jag vill. Skönt att se att vägningen v 4 visade på ett minus igen, men alldeles för litet.

Fast det förvånar mig inte att det inte går snabbare neråt. Jag vet att jag har ätit fel. För mycket. För ofta. För onyttigt. Pizza, kladdkaka med vispgrädde, smågodis, läsk... det är sånt som funnits med i min meny de senaste två veckorna. Och på tok för lite träning. Och för stressigt med en massa andra åtaganden. Och så kan vi ju inte ha det!

När jag blev gravid (då, för snart ett par år sen) var jag på "kostinformation". Barnmorskan jag pratade med berättade för mig att det inte var bra för mig att äta fett och socker, samt att jag borde röra på mig mera. Som om jag inte skulle veta det. Jag tror att det inte finns någon som *vet* så väl som vi tjockisar vad som inte är nyttigt och bra för oss. Jag tror inte att fetma och övervikt handlar om okunskap. Jag tror att jag skulle kunna sätta ihop en grymt nyttig kostplan om jag bara ville.

Men det är stor skillnad på att veta och att göra. Stor. Huge! Det är andra krafter som är i omlopp. Jag förstår med min hjärna på ett plan att jag inte ska äta den där snickersen till eftermiddagskaffet. Ändå gör jag det. Min hjärna, samma hjärna!, fattar beslutet åt mig att äta. Ändå. Hur dumt som helst.

Nåja. Idag är en annan dag. Jag tar tag i mig själv igen, och börjar om. En gång till. Det är aldrig för sent att börja om! Framtiden börjar här och nu. Igår är igår.

Nytt år, nya möjligheter, nya tag!

Det är märkligt. Efter två och en halv veckas julfirande med ohämmat intag av både mat och godis och efterrätter ställer jag mig på vågen och inser att jag faktiskt inte har gått upp. Det är märkligt! Och värt att vara tacksam över.

Jag ser det som en rejäl sporre att ta nya tag och fortsätta jobba mot mina mål under våren. Härligt! Började faktiskt med ett långt pilatespass igår, så idag har jag träningsvärk i axlarna. Och idag tog jag en förhållandevis rask promenad på ca en halvtimme till jobbet. Det känns som en bra början!

Maken och jag har även börjat prata lite smått om ett syskon till sonen. Inte riktigt än, men det är hög tid för mig att jobba ner vikten. Jag vill vara normalviktig om vi ska försöka få ett syskon. Därför tidssätter jag mitt mål att komma ner till 75 kg till midsommar! Det är ungefär ett halvt kilo i veckan. Det är möjligt!

Kom igen, nu kör vi!

Julstress

Är det bara jag eller är det fler som känner av att tiden inte räcker till - till något?! Hur hinner man blogga, läsa bloggar, facebooka, twittra...

Hinner inte tänka på viktnedgång. Förlitar mig på att jag faktiskt cyklar varje dag till och från jobbet, och i stort sett var jag än ska, och så äter jag mindre portioner. Mer än så hinner jag inte mickla med vikten. Vi har inte hunnit storhandla på jättelänge, så nu äter vi det som finns i frys och skafferi, vilket leder till mycket pasta och en hel del frysta köttbullar... Och så lite lussebullar så klart. Men jag har varit ganska duktig på att ta med lunchlåda hemifrån istället för att äta den feta restaurangmaten i alla fall.

Lycka till alla ni som kämpar på där ute!

Det går upp och det går ner

Både vikten och motivationen går upp och ner.

"Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, och den startar på ett kick, det är en makalös manick..."

Ibland känns det så, fast så värst makalös vet jag inte om jag är. Inte på nåt positivt sätt i alla fall. Det känns som att jag virrar fram utan något tydligt mål, och även om jag har en radda mål (som går att läsa till vänster om blogginläggen) så känns de inte alltid "på riktigt".

Jag vet inte. Jag är nog trött. Maken och jag är visst inte så bra på matte, för vi har precis ändrat på hur föräldraledigheten ser ut. Jag ska jobba 75% och maken 40%. På nåt sätt ska det leda till att sonen får 100% förälder hemma. Fast sist jag räknade var 25 + 60 bara 85... Det innebär att jag jobbar lååååånga dagar de tre dagar i veckan när jag jobbar. Och då blir man trött.

Och när jag är trött tryter motivationen.

Ett plus vid senaste vägningen gjorde det ju inte direkt roligare.

Men snart är det jul och lite gemensam ledighet i familjen. Efter årskiftet rättar vi till procenten, så det här ska nog gå vägen ändå. Och för motivationens del... tja... nyårslöften handlar väl av tradition om att "skärpa till sig" vikt- och matmässigt? Men nu tar jag en dag i taget och så får det gå som det går. Oavsett om det är upp eller ner eller hit eller dit.

Fredag

Jag tog mig faktiskt i kragen och ryckte upp mig lite grann igår. Var visserligen seg hela dagen på jobbet, men när jag hade kommit hem och fått lite kvällsmat av maken pallrade jag mig iväg till jympan, och det var riktigt roligt igår igen. Och jisses vad stark jag var! Armhävningar och situps gick hur bra som helst, och jag hade massor med energi på konditionslåtarna. Kul!

Sen kom jag hem och stöp i säng och nog känns det redan i kroppen att jag tog i lite extra igår, men det är ju bara bra. :-)

Fuskvägde mig i morse också. 85,8 kg visade vågen. Om det håller till min "riktiga" vägning på måndag blir jag jätteglad! Då har jag ju äntligen gått ner mer än 5 kilo från starten! Fast det är ju alltid lite svårt att hålla i över helgen... ska baka lussekatter i morgon, och jag MÅSTE smaka dem när de är nybakade. Det är brottsligt att inte göra det. Vi får väl se på måndag vad resultatet säger.

Kram på er alla! Hang in there!

Umpf!

Jag har återfått livsandarna nu, och har faktiskt även jobbat ett par dagar den här veckan. Det är INTE roligt att vara sjuk. Fast det är just nu inte så roligt att vara frisk heller. Humöret är sannerligen inte på topp. Det är dessutom "den där" veckan just nu, och jag känner mig uppsvälld och plufsig och less.

Hur gör ni för att motivera er när regnet öser ner och det är mörkt och allt man vill är att krypa upp i soffan under en filt med en stor godispåse i handen?

Sjuk igen

I fredags hade jag världens huvudvärk. I lördags knöt sig magen och jag ägnade dagen åt att springa mellan säng och badrum... Hualigen! Nu är jag på fötter, men känner mig lite urlakad. Och de enda jag lyckades få i mig under helgen var cocacola och choklad... jättenyttigt.

Ja ja, det där med viktminskning kändes helt oviktigt när kroppen helt enkelt inte ville vara med längre. Nya tag när jag blivit ordentligt frisk. Nu tillbaks till sängen en stund.