Julstress

Är det bara jag eller är det fler som känner av att tiden inte räcker till - till något?! Hur hinner man blogga, läsa bloggar, facebooka, twittra...

Hinner inte tänka på viktnedgång. Förlitar mig på att jag faktiskt cyklar varje dag till och från jobbet, och i stort sett var jag än ska, och så äter jag mindre portioner. Mer än så hinner jag inte mickla med vikten. Vi har inte hunnit storhandla på jättelänge, så nu äter vi det som finns i frys och skafferi, vilket leder till mycket pasta och en hel del frysta köttbullar... Och så lite lussebullar så klart. Men jag har varit ganska duktig på att ta med lunchlåda hemifrån istället för att äta den feta restaurangmaten i alla fall.

Lycka till alla ni som kämpar på där ute!

Det går upp och det går ner

Både vikten och motivationen går upp och ner.

"Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, och den startar på ett kick, det är en makalös manick..."

Ibland känns det så, fast så värst makalös vet jag inte om jag är. Inte på nåt positivt sätt i alla fall. Det känns som att jag virrar fram utan något tydligt mål, och även om jag har en radda mål (som går att läsa till vänster om blogginläggen) så känns de inte alltid "på riktigt".

Jag vet inte. Jag är nog trött. Maken och jag är visst inte så bra på matte, för vi har precis ändrat på hur föräldraledigheten ser ut. Jag ska jobba 75% och maken 40%. På nåt sätt ska det leda till att sonen får 100% förälder hemma. Fast sist jag räknade var 25 + 60 bara 85... Det innebär att jag jobbar lååååånga dagar de tre dagar i veckan när jag jobbar. Och då blir man trött.

Och när jag är trött tryter motivationen.

Ett plus vid senaste vägningen gjorde det ju inte direkt roligare.

Men snart är det jul och lite gemensam ledighet i familjen. Efter årskiftet rättar vi till procenten, så det här ska nog gå vägen ändå. Och för motivationens del... tja... nyårslöften handlar väl av tradition om att "skärpa till sig" vikt- och matmässigt? Men nu tar jag en dag i taget och så får det gå som det går. Oavsett om det är upp eller ner eller hit eller dit.

Fredag

Jag tog mig faktiskt i kragen och ryckte upp mig lite grann igår. Var visserligen seg hela dagen på jobbet, men när jag hade kommit hem och fått lite kvällsmat av maken pallrade jag mig iväg till jympan, och det var riktigt roligt igår igen. Och jisses vad stark jag var! Armhävningar och situps gick hur bra som helst, och jag hade massor med energi på konditionslåtarna. Kul!

Sen kom jag hem och stöp i säng och nog känns det redan i kroppen att jag tog i lite extra igår, men det är ju bara bra. :-)

Fuskvägde mig i morse också. 85,8 kg visade vågen. Om det håller till min "riktiga" vägning på måndag blir jag jätteglad! Då har jag ju äntligen gått ner mer än 5 kilo från starten! Fast det är ju alltid lite svårt att hålla i över helgen... ska baka lussekatter i morgon, och jag MÅSTE smaka dem när de är nybakade. Det är brottsligt att inte göra det. Vi får väl se på måndag vad resultatet säger.

Kram på er alla! Hang in there!

Umpf!

Jag har återfått livsandarna nu, och har faktiskt även jobbat ett par dagar den här veckan. Det är INTE roligt att vara sjuk. Fast det är just nu inte så roligt att vara frisk heller. Humöret är sannerligen inte på topp. Det är dessutom "den där" veckan just nu, och jag känner mig uppsvälld och plufsig och less.

Hur gör ni för att motivera er när regnet öser ner och det är mörkt och allt man vill är att krypa upp i soffan under en filt med en stor godispåse i handen?

Sjuk igen

I fredags hade jag världens huvudvärk. I lördags knöt sig magen och jag ägnade dagen åt att springa mellan säng och badrum... Hualigen! Nu är jag på fötter, men känner mig lite urlakad. Och de enda jag lyckades få i mig under helgen var cocacola och choklad... jättenyttigt.

Ja ja, det där med viktminskning kändes helt oviktigt när kroppen helt enkelt inte ville vara med längre. Nya tag när jag blivit ordentligt frisk. Nu tillbaks till sängen en stund.

Gårdagens träning

Jodå, jag pallrade mig iväg till gympahallen i hällregn och mörker igår kväll. Det var bra. En av de roligaste ledarna. Jag kände mig spänstig och stark, men samtidigt märktes det på konditionen att jag har varit sjuk. Under en av de mer intensiva konditionslåtarna fick jag en hostattack och behövde gå åt sidan en stund, men det gick över och jag hängde på ända in till slutet av passet.

Det är roligt att träna när jag känner att jag orkar hänga med och ta ut övningarna, och nånstans finns det nog en liten tävlingsinstinkt även hos mig. Nog är det lite skönare att se att mina höga knälyft är liiite högre än grannens... :-)

Det sura med det hela var att passet innehåller väldigt mycket hopp, och jag trampade lite snett vid ett tillfälle, så idag känner jag av min gamla fotskada igen. Fast väldigt lindrigt. Det är nog inget att oroa sig över.

Att träna eller inte träna - det är frågan!

Host host snörvel snörvel inleder jag dagens inlägg med. Ikväll är det dags för träning igen. Hur är det egentligen - är det bra att träna när man är/precis har varit sjuk?

Jag är sugen på att träna. Det känns som att det var länge sedan. Just nu känner jag mig förhållandevis pigg.

Riskerar jag att bli sjuk igen om jag kör på ända in i kaklet och kombinerar första dagen tillbaka på jobbet med ett träningspass efter jobbet? Eller hjälper fysisk aktivitet till att mota undan skiten så att jag blir ännu piggare i morgon?