Fredag

Jag tog mig faktiskt i kragen och ryckte upp mig lite grann igår. Var visserligen seg hela dagen på jobbet, men när jag hade kommit hem och fått lite kvällsmat av maken pallrade jag mig iväg till jympan, och det var riktigt roligt igår igen. Och jisses vad stark jag var! Armhävningar och situps gick hur bra som helst, och jag hade massor med energi på konditionslåtarna. Kul!

Sen kom jag hem och stöp i säng och nog känns det redan i kroppen att jag tog i lite extra igår, men det är ju bara bra. :-)

Fuskvägde mig i morse också. 85,8 kg visade vågen. Om det håller till min "riktiga" vägning på måndag blir jag jätteglad! Då har jag ju äntligen gått ner mer än 5 kilo från starten! Fast det är ju alltid lite svårt att hålla i över helgen... ska baka lussekatter i morgon, och jag MÅSTE smaka dem när de är nybakade. Det är brottsligt att inte göra det. Vi får väl se på måndag vad resultatet säger.

Kram på er alla! Hang in there!

Umpf!

Jag har återfått livsandarna nu, och har faktiskt även jobbat ett par dagar den här veckan. Det är INTE roligt att vara sjuk. Fast det är just nu inte så roligt att vara frisk heller. Humöret är sannerligen inte på topp. Det är dessutom "den där" veckan just nu, och jag känner mig uppsvälld och plufsig och less.

Hur gör ni för att motivera er när regnet öser ner och det är mörkt och allt man vill är att krypa upp i soffan under en filt med en stor godispåse i handen?

Sjuk igen

I fredags hade jag världens huvudvärk. I lördags knöt sig magen och jag ägnade dagen åt att springa mellan säng och badrum... Hualigen! Nu är jag på fötter, men känner mig lite urlakad. Och de enda jag lyckades få i mig under helgen var cocacola och choklad... jättenyttigt.

Ja ja, det där med viktminskning kändes helt oviktigt när kroppen helt enkelt inte ville vara med längre. Nya tag när jag blivit ordentligt frisk. Nu tillbaks till sängen en stund.

Gårdagens träning

Jodå, jag pallrade mig iväg till gympahallen i hällregn och mörker igår kväll. Det var bra. En av de roligaste ledarna. Jag kände mig spänstig och stark, men samtidigt märktes det på konditionen att jag har varit sjuk. Under en av de mer intensiva konditionslåtarna fick jag en hostattack och behövde gå åt sidan en stund, men det gick över och jag hängde på ända in till slutet av passet.

Det är roligt att träna när jag känner att jag orkar hänga med och ta ut övningarna, och nånstans finns det nog en liten tävlingsinstinkt även hos mig. Nog är det lite skönare att se att mina höga knälyft är liiite högre än grannens... :-)

Det sura med det hela var att passet innehåller väldigt mycket hopp, och jag trampade lite snett vid ett tillfälle, så idag känner jag av min gamla fotskada igen. Fast väldigt lindrigt. Det är nog inget att oroa sig över.

Att träna eller inte träna - det är frågan!

Host host snörvel snörvel inleder jag dagens inlägg med. Ikväll är det dags för träning igen. Hur är det egentligen - är det bra att träna när man är/precis har varit sjuk?

Jag är sugen på att träna. Det känns som att det var länge sedan. Just nu känner jag mig förhållandevis pigg.

Riskerar jag att bli sjuk igen om jag kör på ända in i kaklet och kombinerar första dagen tillbaka på jobbet med ett träningspass efter jobbet? Eller hjälper fysisk aktivitet till att mota undan skiten så att jag blir ännu piggare i morgon?

Sjuk

Har varit hemma från jobbet ett par dagar nu. Känner mig betydligt bättre och räknar med att gå till jobbet i morgon igen. Övriga familjen har också varit sjuka i flera dagar. I morse kände jag mig tillräckligt pigg för att komma ihåg att ställa mig på vågen. 86.6 kg visade den. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Å ena sidan har jag ju mått dåligt och ätit betydligt mindre mat än normalt, men å andra sidan har jag fått i mig mer onyttigt småätande istället... och knappt varit utanför dörren och rört på mig. Så jag låter resultatet den här veckan vara det det är, och så får vi se nästa vecka om det är upp eller ner.

Fredagsfika

Ett felaktigt lunchbeslut (gick på restaurang istället för att äta min medhavda matlåda - och restaurangmaten var riktigt äcklig så jag åt pyttelite) i kombination med tröttheten ledde till att jag nyss har mumsat i mig både bulle rulltårta när kollegan bjöd på fredagsfika. Det var gott.

Jag ser fram emot att äta RIKTIG mat till kvällsmat om ett par timmar.

Fredag

Idag är det fredag och jag är trött. Trött för att jag har sovit dåligt alla nätter den här veckan - sonen har varit ovanligt orolig och vaknat snudd på en gång i timmen. Det känns!

Dessutom har jag haft fullt upp under kvällarna - jätteroligt med besök av både släkt och vänner ett par av kvällarna, men att inte bara få sitta en stund i soffan och softa tar också på krafterna i längden. Och så hade vi ju hela tjocka släkten på besök i helgen som gick eftersom sonen fyllde ett år, så jag inledde ju veckan med att vara lite sliten.

Ser fram emot en lugn fredagskväll, men först ska jag ta mig igenom arbetsdagen. Jag vet redan att jag kommer vara gräslgt godissugen efter lunch, socker hjälper ju till att mota bort tröttman...

Hur gör ni för att hitta energi att orka resten av dagen utan att stoppa nåt i munnen? (förutom normal mat förstås)

Fryser

Sitter vid mitt skrivbord på jobbet och fryser. Värmen står på för fullt i rummet, men kylan utifrån tränger ändå in genom väggarna. Och jag tänker att en kopp varm choklad med vispgrädde, en sprakande brasa och en värmande filt skulle vara betydligt mer lockande än att sitta här.

Och jag slits mellan att tänka att en promenad på lunchrasten vore bra för att man får upp värmen om man rör på sig, men samtidigt känns en promenad på lunchen fullständigt utesluten när det är mörkt, kallt, ruggigt och fuktigt. Brrr.
Fast kontorslokalerna spänner över ganska många kvadratmeter... en lunchpromenad inomhus kanske skulle kunna funka? Hej våning fyra!

Innersta hålet

Idag smygvägde jag mig igen. 86.7 kg. Det går neråt fortfarande. :-)

Igår kväll var jag på styrelsemöte i 3,5 timmar i kyrkan. Segt! Som vanligt var det fika mitt i, med kaffe/the och wienerlängd OCH äppelkaka. Jag drack the och var nöjd med det. Och lite stolt över mig själv som stod emot frestelserna.

Idag när jag klädde på mig drog jag åt skärpet i kjolen, och letade efter hålet att stoppa piggen i. Hittade det inte och var tvungen att kolla. Jag försökte spänna åt skärpet INNANFÖR det innersta hålet! Och jag som väl aldrig ens har använt det innersta hålet! Nu brukar jag visserligen ha just det skärpet i mina jeans och kjolen idag är tunnare än jeans, men ändå! Innersta hålet! Dags att ge sig ut och shoppa nytt skärp. :-)

Det var ett roligt bevis på att det faktiskt händer positiva saker med min kropp. Pepp till alla er där ute som kämpar!

Det här har ju ingenting med nånting att göra!

Idag har jag skärp i byxorna. De sitter bättre då!

Gårdagen var en bra dag med träning och bra mat. Det enda lite sämre var att jag åkte bil till och från jobbet, men det hade med vinterdäcksskifte att göra. Normalt brukar jag cykla och det tänker jag fortsätta med tils det ligger ett lager snö på cykelbanorna, och då får jag väl gå istället.

För ett par år sen jobbade jag mellan jul och nyår, men det var det i stort sett ingen annan som gjorde så kommunen hade prioriterat ner snöplogningen i det här kontorskvarteret. Det snöade tokmycket en natt. Jag hade cykel. Det tog mig ungefär fem gånger så lång tid som vanligt att ta mig till jobbet eftersom jag var tuvngen att släpa cykeln i snödrivorna. Sen dess har jag bestämt att det gå snabbare att ta sig fram i mycket snö utan en cykel att släpa på. Bara så att ni vet. :-)

En bra dag!

Har nyss varit och tränat igen. Ledaren för måndagsjympapasset, Karolina, är så himla bra. Det är lätt att ta i lite extra, och så skönt efteråt när man är alldeles trött i kroppen, men ändå full av energi. Kul!

Och en annan rolig sak är att jag saknar ett skärp till mina byxor. De satt jättebra när jag köpte dem i somras, men nu är de allt lite stora i midjan och kasar gärna ner lite grann så jag ofrivilligt visar troskanten... Sånt är ju också kul! (Idag har jag en ganska lång t-shirt, så jag visar egentligen inte alls troskanten, bara om jag samtidigt drar upp tröjan...)

Ettårskalas

Sonen fyllde ett år i går. Kalas! Hela helgen. Det började i fredags med att kusinerna kom till kvällsmaten. Sen dök farmor och farfar och gammelmoster upp, och dagen efter kom ytterligare tre personer. Sonen fick för mycket uppmärksamhet och kunde itne hantera det utan slängde sina oöppnade födelsedagspresenter i väggen och grät en stund, men när han lugnat ner sig åt han tårta med god aptit. Det gjorde hans mamma också. Och chokladbollar, och marängsviss, och massor med mat och annat gott. Och knappt en enda promenad på flera dagar.

Hans mamma tänkte att sonen fyller faktiskt bara ett år en enda gång i livet. Grattis Albin, min fina fina pojke!

(Han ser lite sur ut på bilden, men det är nog mest för att han inte fick leka med mobilen som jag anvnäde för att fota honom med... )

Pizza som migränmedicin

Migränen släppte aldrig taget helt och hållet i går. Den satt till och med i fortfarande när jag vaknade i morse.

Igår köpte jag saltlakrits på eftermiddagen. Det smakar aldrig så gott som när jag har migrän. Undrar varför egentligen... det salta kanske?

Idag föll jag för frestelsen och följde med kollegorna som tog en utflykt till stan för att äta kebablunch. Jag gillar inte kebab så det blev pizza för mig.

Nu är huvudvärken faktiskt borta! Tack vare pizzan?! Och det positiva i det hela är att jag faktiskt kände mig mätt efter drygt halva pizzan, och därmed lät resten ligga kvar på tallriken. Så hade jag inte gjort för ett halvår sen. Då hade hela pizzan åkt ner.

Oh la la. One of those days...

Migrändag

Jobbsocialaktivitet igår kväll (= ett par glas vin) plus bäbis som tycker att hela familjen ska vara vaken mellan 03:00 och 05:00 = migrän.

Jag vill ha chips. Och pizza. Och cocacola. Och lakrits. Och en säng och en kudde. Och tystnad.

Röriga tankar om viktminskning

Satt och pratade med en bekant för några dagar sedan om viktminskning. Hon berättade att när hon var ung gick hon upp en massa kilon när hon väntade sina två barn, och sen var det hopplöst att bli av med kilona efteråt. Hon levde i princip på sallad, knäckebröd och vatten men vikten rörde sig inte det minsta. Till slut fick hon problem med blodcirkulationen och sökte läkarhjälp. Där fick hon rådet att sluta äta nyttigt. Sagt och gjort, hon gick förbi konditoriet och köpte en påse wienerbröd.

Sen blev hennes diet att äta "vanligt" plus ett wienerbröd (eller vaniljbulle eller liknande) varje dag och kilona började rasa.

Det här var för många år sedan. Hennes äldsta dotter är strax under 20, och idag är den här kvinnan en fullt normalviktig 50-plussare. Jag har nog faktiskt till och med beskrivit henne som smal nån gång. Och hon äter fortfarande wienerbröd, kanske inte längre ett om dagen, men flera gånger i veckan.

Och vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, jag tänker att jag i början av sommaren gav mig själv totalt godisförbud. Under en lång tid höll jag mig ifrån godis och andra onyttighteer. Ingenting hände what so ever på vågen. Till slut kände jag att jag var på väg att ge upp och nu sen en tid tillbaka har jag inte varit på långa vägar lika strikt med godis och efterrätter, och nu har plötsligt nåt börjat hända på vågen.

Jag tänker inte gå in på nåt vetenskapligt resonemang kring detta, men det är lite intressant att fundera på tycker jag, hur kroppen egentligen fungerar. Och om det nu är så att det funkar för mig att ta en bulle till fredagsfikat, en ruta toblerone till måndagskaffet när kollegan bjuder, så då är det väl det jag ska göra! Det känns som bekräftelse på att min princip "man kan äta allt men inte alltid" funkar.

Paltkoma

Föll för frestelsen och följde med en kollega till lunchrestaurangen som serverade raggmunk med fläsk och lingonsylt idag.

Tänkte då: Gott gott gott!

Tänker nu: Choklad! Choklad! Choklad!

Tjatigt?

Jag har tränat och har inte ont i foten längre! Tjoho!

Lunchjympa

Firar viktminskningen med att gå på ett jympapass på lunchen idag. Det var länge sen jag prioriterade lunchjympan. Ser fram emot ett roligt pass! Sen blir det sushi efteråt. Mmmm!

Because I'm worth it!

Men hörni!

Jag måste nog börja lita på mig själv. Jag KAN ju faktisk gå ner i vikt. Äntligen verkar jag ha ramlat ner från den där platån när ingenting, ingenting, ingenting händer... Jag får nog sluta tänka varje gång jag ser ett positivt resultat att "det är nog bara vätskebrist, det har gått upp igen i morgon" - det går ju faktiskt neråt för varje vecka, och det är en trend som verkar hålla i sig. Jag kan!

87,1 kg. Minus 3,8 kg från starten. Det är ju jättebra (för att vara jag)!

Och jisses vad peppad jag blir av mig själv att ta i liiiiiite till, liiite extra så att det håller, och kanske går ner ännu mer till nästa vecka.

Mitt första mål, att stadigt ligga under 90 kilosgränsen, det passerade jag ju för ganska länge sen.

Mitt andra mål, att ha ett BMI under 30, passeras.... NU! Hurra!

Nu tar jag sikte på nästa mål, att väga mindre än min man, vi kan säga under 84 kg. Tidsbestämning av delmålen - nej det vågar jag inte ge mig in på. Jag siktar på stabil målvikt till beach 2010, det får räcka! :-)