Långsamt långsamt

Ibland tänker jag att näääe, det här går ju inte. Det händer ju absolut ingenting med min vikt.

Sen kollar jag här på bloggen och ser mina resultat i vänsterspalten, och ser faktiskt att det går neråt. Det gör det. Inte fort, inte mycket, men det är neråt. Det är bara en vecka som resultatet visade aningens plus istället.

Och även om jag tycker att det går frustrerande långsamt och jag vid varje vägning känner att resultatet inte är mycket att hänga i julgranen - några hekto hit eller dit bara - så kan jag ju faktiskt se så här efteråt att jag har tappat ungefär 2,5 kilo totalt. Och det är ju totalen som är viktigast.

Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är det här jag behöver, den långsamma nergången, för att jag för en gångs skull ska klara av att hålla det. Kanske. Jag vet att det är en god bit kvar till målet, men jag är faktiskt på väg. På väg åt rätt håll.

(Och förresten, vid min fuskvägning i morse visade vågen 87,3 kg, men jag säger som vanligt, det är nog vätskebrist. Vi får se vad vågen säger på måndag.)